Konsten att fånga rörelsen

Som 18-åring och ny på konstkolan i huvudstaden tyckte Lisa Andrén om allting på undervisningen. Måleri, skulptur, ja allt, eller... nästan allt. Det fanns en konstform hon inte uppskattade, grafik.

Men ibland spelar oss livet ett spratt och givetvis har hon ägnat det mesta av de fyrtio år som gått sedan dess åt, just det, grafik.

En yngre lärare på konstskolan fick henne att upptäcka och -skatta arbetsmetoden, historien och möjligheterna. Idag målar hon också, och på vissa utställningar varierar hon sina svartvita grafiska bilder med en färgklick.

– Jag tycker att jag målar med grafiken, säger hon, nyligen anländ med tåg till Skåne och med sina bilder hastigt utplacerade utmed Samlargrafiks väggar.

– Men jag håller mig helst till det svartvita, jag tycker det på ett bättre sätt visar vad det handlar om. Med färg går det att göra alla bilder bra.

De svartvita nyanserna är en lång kärlekshistoria, som tar sin början när den elvaåriga Lisa Andrén möter Ingmar Bergmans mästerverk ”Det sjunde inseglet”. ”Jag fullkomligt dånade”, beskriver hon intrycket av filmen. Hon ler. Minnen värmer.

Film är en inspirationskälla för henne, även litteratur och annan bildkonst, men utgångspunkten hämtas oftast från hennes egen vardag. Här är segelbåtar, kajaker, reseminnen, insekter och människor. Här är hav, vind och horisont. Här är en strävan att fånga rörelsen, det flyktiga.

– På något sätt måste bilderna bottna i mig själv, men bilder som jag ser kan dröja länge innan de blir gjorda. Som den här, säger hon och går fram till ”Pojken med gädda”, föreställande en pojke med en fisk i knät. Hennes son.

– En gång fångade jag en stor fisk, tror den var en meter och fem centimeter lång. Det var tidig morgon, min man fick hjälpa mig att fotografera på den och jag ville göra en bild av den här fångsten. Men det var först när min son flyttade hemifrån som det blev en bild. Han älskar att fiska, och jag gjorde bilden över någon som flyttar hemifrån och tar med sig något.

Det är avskalade bilder där motiven får klara sig själva, men bakom enkelheten ryms alltid en historia. Även arbetsprocessen kan ta plats på bilderna, ett borttaget streck kan fortfarande anas. Vägen fram till det färdiga konstverket får gärna synas, menar Lisa Andrén.