Musik från hjärtat

Amerikansk folkmusik på svenska ... Den ultimata kulturkrocken beskrivs enklast med hjälp av dobrokompet, banjoknäppandet, fiddlelirandet och countryvibratot till titelrefrängen "Livet här i Stockholm".

– Country är en väldigt traditionell genre. Det är hattar och cowboyboots och gud vet vad. Det är lite samma som i hårdrocken. Men så är det samtidigt en genre som har utvecklats väldigt mycket på senare år. Till och med Winnerbäck har inslag av country, och han sjunger ju på svenska, säger Carola Becker och skrattar innan hon tillägger:

– För mig handlar det bara om musik från hjärtat. Och där finns det inga gränsland.

Ett musikaliskt hjärta som brinner för all slags folkmusik i allmänhet, och countrymusiken i synnerhet. Hon kan inte riktigt förklara varför, inte utan en liknelse.

– Det är därför vissa älskar Lundell, och andra inte förstår honom alls.

– Jag ser hans storhet, hör hans storhet. För att inte tala om Bruce Springsteen som man hör hos Ulf Lundell. Bruce Springsteen gör riktig musik, och han genomsyras också av folkmusiken.

Carola Becker berättar hur hon har vuxit upp i ett Springsteenfierat hushåll under uppväxtåren hemma i Broby. Hur den amerikanske artisten ockuperade skivspelaren varenda gång det var dags för mamma Szücs att styrka tvätt.

– Det blev ganska många gånger!

Men det var först när hon hälsade på några goda vänner i Phoenix, Arizona och hörde den på radion som hon upptäckte countrymusiken på riktigt.

– Det var ju skitbra! Jag fick med mig tre, fyra plattor, mest modern country, Dolly Parton, Emmylou Harris, Tammy Wynette. Och ju mer jag lyssnade desto mer vidgades vyerna för den äldre countryn.

När Carola Becker, då Szücs, sedan medverkade i den musikaliska dokusåpan "Fame Factory" var det just den countryinfluerade musiken som blev hennes signum.

Tillbaka till "kulturkrocken". Någonstans efter "Fame Factory" bestämde sig Carola Becker för att inte jaga efter något som andra sa åt henne att jaga efter, bara för att de sa det.

– Då var det mycket schlagerhits, poppigt och upptempo som gällde. Men om jag skulle släppa en skiva så ville jag vara stolt och känna att det här verkligen var det jag ville.

Det har gått nästan sex år sedan dess. Familjeliv har fått stå i centrum, sakta men säkert har låtar och texter vuxit fram. Först på engelska, men under de två senaste åren på svenska.

– Jag minns att jag var i Broby kyrka och framförde några av mina amerikanska bluegrassfavoriter. Och mellan varje låt berättade jag kort vad de handlade om. I countryn är texten 50 procent av låten, och den kan vara ganska invecklad, kan vara otroligt krävande att ta till sig. Där finns dubbelmeningar rotade i den amerikanska traditionen som kan vara svåra för oss i Sverige att förstå. Samtidigt som jag såg hur intresset verkligen väcktes hos publiken när jag förklarade låtarna, så tänkte jag "Vad håller jag på med?".

För musik ska gå rakt in i hjärtat på människor, konstaterar Carola Becker. Och eftersom hon aldrig har haft någon ambition att slå igenom i Nashville insåg hon att det enda hon kunde göra var att byta språk. Till modersmålet.

– Svårt! Det blev oerhört blottat på svenska, samtidigt som jag ville undvika alla klyschor. Dessutom ska texten "sjunga". Men det har varit en jätterolig, utvecklande resa.

Texterna på debutskivan är Carola Beckers kronologiska berättelse över en vardag som tar sin början när hon träffade kärleken i sitt liv, Johan. Vägen till det första och så det andra barnet, fram till i dag. Samtidigt håller hon starkt på integriteten, tycker inte om att vara självutlämnande.

– Det handlar mer om vardagsberättelser som de flesta kan känna igen sig i.

Även om Carola Becker inte har någon ambition att slå i Nashville, så är det ändå där musiken är inspelad. Av musiker som även hörs bakom artister som Alison Krauss, Faith Hill, Dolly Parton, Willie Nelson, Dixie Chicks och LeAnn Rimes.

Carola Becker träffade den Emmynominerade producenten Tim Lauer i Stockholm redan 2004, och har behållit kontakten sedan dess.

– Johan producerade min röst. Sedan skickade vi över låtarna till Lauer, med texterna översatta rad för rad så att musikerna skulle förstå känslan och stämningen. Sedan fick de full artistisk frihet.

Och det var precis så hon vllle ha det. Få fram den där äktheten, med de traditionella instrumenten (dobro istället för steel guitarr, mandola, fiddle) trakterade av musiker som har bluegrassmusiken med modersmjölken.

– Jag visste vad jag ville göra, hade soundet så tydligt i mitt huvud. Och så fort jag pratade med Tim så visste jag att han hörde samma sak. Jag är inte säker på att svenska producenter, som kommer från en annan tradition, hade kunnat åstadkomma samma sak hur skickliga de än är. Dessutom älskar Tim Lauer svensk folkmusik, så om det blir en andra platta så kanske vi utvecklar det hela.

Hur tyckte musikerna det var att spela till svensk sång?

– Otroligt spännande och inspirerande. Roligt framför allt, att göra något så annorlunda.

Som en tradtionell bluegrassplatta, på svenska.