Totalupplevelse med Sveriges största rockband

Inne på Annexet är scenen smyckad med glödande ljusslingor och speglar formade som taggar sticker ut ur kulisserna. Det är fantastiskt att se på. Inget annat band jag upplevt har så imponerande ljussättning och så känsloladdade, starka bakgrundsfilmer som Kent: Ett dunkande hjärta och en barngestalt med trumpinnar som trummar i takt med syntbasen. Kent känns numera tydligare och mäktigare.



Med en scenkänsla som är sällsynt skapar musikerna i sin tur en väldigt speciell känsla hos publiken som är med om deras konserter. Joakim Bergs fantastiska röst, Markus Mustonens kraftiga trumslag, Sami Sirviös säkerhet bakom gitarren och Martin Skölds härliga bas. Det är snudd på en underbar upplevelse.

På turnépremiären väljer Kent att blanda nya låtar med gamla, och de gör det på ett sätt som bygger upp spänningen då man inte har en aning om vad som skall komma härnäst.

Det är dock en viss majoritet från den nya plattan. De låtar som uppskattas mest av premiärpubliken är den sagolika "OWC" från skivan "Isola" och låtarna "På drift?" Och "Vals för satan (Din vän pessimisten)" från "Röd".



"Mannen i den vita hatten (16 år senare)" avslutar som vanligt konserten, den här gången tillsammans med ett mäktigt fyrverkeriregn i form av röda svalor.

På söndag blir det en ny upplevelse, denna gång i Malmö arena. Kent är på väg söderut. Jag också.