Malena Ernman 2009. Charlotte Perrelli 2008. The Ark 2007. Carola 2006. Martin Stenmarck 2005. Välbekanta, genomharvade svenska artister – och bottennapp i Eurovision Song Contest (Carola kom "bara" 5:a).
Under lördagen bröts ett schlagerdecennium med trygga, men ack så förlegade schlagerkort. Under lördagen valde folket ett nytt ansikte, en ny röst. En oluttrad artist med den genuina glädjen och oförställdheten fortfarande intakt. En fröjderlig Alexander Rybak och en vacker, oskuldsfull Yohanna i ett (1:a och 2:a i senaste Eurovision). En Anna Bergendahl.
Med monsterlåtskrivaren Bobby Ljunggrens vackraste bidrag hittills, inskickad med en annan sångerska, skånska Emmalisa Norrhamn från Kristianstad, på demotapen. Bergendahls handplockade körsångerska får nu en guldbiljett till Oslo den 27 maj när "This is my life" tävlar i den andra semifinalen. Genombrottet i Malmö höll hela vägen.
Den internationella jurygruppen gav tröttkörda Melodifestivalen en
spänning och glöd som vi måste ha för att återta vår plats i Eurovisions globala hetluft.
Ändå – den internationella juryn valde Salem Al Fakir. Den svenska jurygruppen valde Salem Al Fakir.
"Keep on walking" föll hedersamt på folkets målsnöre, ett tungt fall för en fantastisk låt, men samtidigt ett kvitto på att Melodifestivalen har plats för högkvalitativ pop. Inget behov av Björn Gustafsson-effekten där, ändå var comebacken för mellanaktssuccén från 2008, låtsasspelande på Salems flygel, smått lysande.
Miraklet i Malmö höll hela vägen men – det kommer att bli tufft. Att Al Fakirs hantverk gick hem hos den internationella juryn, som enbart lyssnat på – inte sett bidragen, är en indikation på att det krävs mer av en låt än en artist som berör rakt genom tv-rutan. "Keep on walking" skulle ha haft ett makalöst försprång som den starkare radiolåt den är. Fast då glömmer vi bort nymodigheter som Youtube.
Då glömmer vi bort isländska Yohannas "Is it true?"-skräll i Moskva i fjol. Under eftersnacket säger Anna Bergendahl att de unga, hennes egen 18-åriga generation, vill ha en röst, inte bara i schlagern utan även i samhället i stort. Och de vill ta plats nu. Varsågod Anna, det är din tid nu – ta din plats i Oslo.
Det är din röst folket vill ha.