Drabbande bild av sjukt samhälle

Tre mordfall avhandlas, som på en tribunal, där publiken blir såväl jury som vittne. Torrt, men detaljrikt motbjudande, presenteras gärningarna: avrättningar föregångna av ytterst grym tortyr. Snabba porträtt tecknas av offren, alla homosexuella och av förövarna, vars råa kriminalitet visat sig tveklöst triggad av stora doser homofobi.

Den genomgående, obönhörliga riktningen utåt – från scenen till publiken – ger en förstärkt verkan av den närapå dokumentära berättarstilen. Det blir omöjligt att värja sig.

Det som hände Matthew från Laramy, USA, Johan från Katrineholm och Josef från Göteborg, når ut med full kraft och skapar lätt den, troligen, önskade upplevelsen av yttersta avsmak.



Inslag av lågpannors hillbillymentalitet gentemot allt "avvikande". Svenssons dito lära-veta-hut-komplex. Allehanda rädslor illa dolda i satanism och andra religioner. Dylikt presenteras som delar av en möjlig orsaksförklaring. I korta, intensivt fysiska mellanspel kan anas fragment av andra krafter av betydelse, såsom seglivad fostran i stereotypt genustänkande och sexindustrins sjuka bilder av manligt och kvinnligt.

Men föreställningens största förtjänst, eller avsikt, ligger inte i sökandet efter svar på allehanda varför-frågor, utan i presentationen av handlingar som bör få betraktaren att med än större emfas undra över och ifrågasätta det på många sätt sjuka samhälle vi lever i.