Orgeljazzens rötter löper från Fats Waller och Wild Bill Davis, och ingen ger sig rimligen in i leken utan att aktivt förhålla sig till storheter som Jimmy Smith och Jack McDuff: pedal-walking, elgitarr, trummor, gärna en sax därtill; och ofta en stilmix av bebop och "souljazz" – blues, rhythm'n'blues och gospel.


Sådana drinkar kan doseras olika. Skånebaserade Organic Vibes, som nu debuterar med albumet "Glue", har klassisk sättning, påfallande välskriven egen repertoar och trevligt fokus på svängiga grooves, som i tuffa "Joos" och roliga titelspåret av altsaxofonisten Tomas Trulsson. Ansvaret för det goda svänget vilar inte minst på trummisen Anders Vestergård, vars låtbidrag "Monkish" gör skäl för namnet. Organisten Joacim Eriksson breddar uttrycket med folkvisehymnen "The tuner".

Komplexare harmonik präglar det oförfalskade beboppandet på uppsvenska trion Trinitys Paris Eyes (också en debut), där Andreas Hellkvist går loss på sin Hammond med suverän teknik och explosiv påhittighet. Med Karl Olandersson på kvicksilvertrumpet fyrar trion bland annat av en bländande version av den amerikanske orgeltungviktaren Joey DeFrancescos "Cherokee"-parafras "Reboppin'" och en mäktigt stämningsfull "Old folks".


Det tredje albumet framstår i sällskapet lite som sagans Dummerjöns: ingenting stämmer, men allt är så rätt. Orgel-trum-groove, om än udda, finner vi även på trion Lekverks hemma-hos-inspelade platta "Everyday". Navet är Putte Johanders basgångar, ofta envist fåtoniga. Kring dem pillar Adam Forkelid på det mesta i klaviaturväg, och Jon Fält utforskar allt som går att slå på och skramla med, och lite till, i diskhon såväl som på soffbordet. Tramporgeln kommer till heders i de envetna riffen i "Nordkoster".

Det är kul, svängigt, fantasieggande och emellanåt alldeles förtjusande prilligt.