Ut med det nya och
in med det gamla

Det vill säga med intensiv publikkontakt och omedelbar spelglädje. Men de flesta låtarna från skivan "Kråksången" är med och han inleder i vanlig ordning med "Du kommer ihåg" och "Detta har hänt".

Efter det följer de bästa låtarna från skivan: "Inflation", "Kråksången" och "Några nollor efter".

Sedan kör Promoe igång med "Dekadansen" och ber alla som kan att dansa med i den berömda "snattardansen". Det är dock inte många som förstår vad han sysslar med och man får intrycket av att de flesta i publiken inte är där för att lyssna på bra svensk hiphop, vilket drar ner stämningen en aning.

Den nya skivan "Bondfångeri" glöms helt bort, Promoe levererar ingen av de bästa låtarna från den plattan, något som förvånar mig och som känns lite märkligt eftersom spelningen på Nöjesmagazinet är en av de första efter skivsläppet. Han står också ensam på scen utan "Spiderdogs", till skillnad från sommarens tidigare konserter.

Positivt är att Promoe bjuder på några av sina äldre låtar, som "Long distance runner", "Don't hate the player" och den kanske mest kontroversiella Looptroop-låten "Jag sköt Palme".

I mitt tycke var detta en av de sämre Promoe-spelningarna trots hans förmåga att framföra bra budskap i sina texter. Tror att den konstiga stämningen under konserten inte berodde så mycket på Promoe, utan på alla sextonåringar som skrek efter "Svennebanan".