Nöje

Det är dags att förvänta sig mer

Ridå för en publiksuccé. Hemmasonen Emil Sigfridssons största musikalframgång på Kristianstads teater hittills.

Nöje

Den sista extraföreställningen avfirades under lördagskvällen med den tårögda Skönheten och det lika tårfällande Odjuret redan innan deras sista duett tagit fart.

Satsningen på familjevänliga Disneyklassiker och en semiprofessionell lokal ensemble är melodin i Kristianstad.

I det uppenbara mötet mellan ren amatörism och obestridlig talang (musikalens stjärna är varken ett odjur eller en skönhet – den levande ljusstaken och David Rix fröjdefulla fransospastisch Lumière, i tajt samspel med Fredrik Henrikssons Clocksworth, är föreställningens absoluta showstopper), tillsammans med stram scenografisk och orkestral budget, är det något annat än musikalisk storslagenhet och visuell eskapism som lockar publiktillströmningen.

Medan Sveriges ledande popartist Håkan Hellström drog knappa 1 500 till Kristianstads arena kvällen innan, har Emil Sigfridsson genererat snudd på utsålda hus i 20-talet föreställningar för ungefär samma biljettpeng.

Kristianstads största nöjesarrangör under första hälften av 2000-talet, Staffan Johansson med sitt Södra Kasern, konstaterade det själv: ”Varför ta hit rikskändisar när vi kan göra det lika bra själva?”

En snabbtitt i programbladet över musikalensembles meriter talar sitt tydliga språk: Goingerevyns starkaste drivkrafter tillsammans med musikföreningen COMA i Bromölla och kapellmästaren Jonas Svensson olika körmedlemmar utgör stommen i ”Skönheten och Odjuret”.

Betyder det att ickelokala artister och arrangörer icke göre sig besväret i Kristianstad?

Just nu står trakten vid ett nöjesmässigt vägskäl. De riktigt stora, ledande arrangörsbolagen har fått upp ögonen för det förbisedda nordostskånska hörnet som aldrig förr. Här och nu finns en rejäl möjlighet för ett nöjesutbud av en aldrig skådad magnitud, där den lokala talangen får utrymme att frodas vid sidan om några av landets främsta artister och arrangemang.

Andra kommuner har redan förstått vikten av kulturellt utbud för att locka till inflyttning och generera utveckling. Det är dags för Kristianstad att förvänta sig samma utbud – och mer.