Annons

En doldis i svensk film

Efter framgångar med manuset till Reza Parsas Före Stormen tillhör Mikael Bengtsson de betydelsefulla doldisarna i svensk film. Kristianstadsbladet har träffat filmförfattaren på hans gamla hemmaplan, Kristianstad.
Nöje • Publicerad 6 mars 2002
Mikael Bengtsson lämnade Kristianstad i början av 1980-talet för att bli skådespelare. Idag tillhör han landets mest efterfrågade filmförfattare. Bild: PETER ÅKLUNDH
Mikael Bengtsson lämnade Kristianstad i början av 1980-talet för att bli skådespelare. Idag tillhör han landets mest efterfrågade filmförfattare. Bild: PETER ÅKLUNDHFoto: 

Det är egentligen märkligt att Mikael Bengtsson livnär sig på att skriva filmmanuskript. Bengtsson säger själv att han länge kände en nästan barnslig respekt för personer med förmåga att uttrycka sig i skrift.

– Jo, jag var väldigt imponerad av journalister och författare.

Annons

Men efter arbetet med Före Stormen, i regi av Reza Parsa, är Bengtsson, 45, sin egen. Och ingår i kollektivet Screenwriters Stockholm.

– Screenwriters drivs som en förening, förklarar han. Vi är fjorton författare som hyr kontor i samma hus. Det blir nästan som att jobba på en redaktion, och det är väldigt fruktbärande.

Men låt oss börja med att blicka tillbaka. Mikael Bengtsson föddes 1957. Han växte upp på Almvägen nära Sommarlust och levde ungdomsåren på hemmaplan.

– Kristianstad för mig då? Ja, det var metropolen. Jag hade mitt liv här och såg inte bortom horisonten.

– Ett särskilt minne är faktiskt när Kristianstad fick sin första pizzeria. Det måste ha varit i början av 1970-talet, och då kändes det väldigt nytt och spännande.

Intressen?

– Musik, framför allt. Det blev så, eftersom det var vad min storebror sysslade med.

Mikael Bengtsson ingick i olika lokala band.

– Spelade bland annat med bröderna Wrange i Åhus. Men om den tidens publik skall komma ihåg något av de projekt jag var inblandad i så skall det nog vara Nårra Ströö. Jag var trummis i bandet, och vi spelade en sorts progg som var influerad av bland andra Dag Vag och Ulf Lundell.

1999, sjutton år efter senaste spelningen, återförenades bandet.

Annons

– Det var kul, men högst tillfälligt, skrattar Mikael Bengtsson. Vi ägnade en helg åt studioarbete, men om jag skall vara ärlig så blev resultatet ganska mediokert.

Bengtsson lämnade stan i början av 1980-talet. För teaterns skull.

– Egentligen var det nog för kärlekens skull. Jag var förälskad i en flicka som kom in på teaterskola i Skara och då sökte jag samma utbildning för att slippa vara svartsjuk hela tiden.

Via Uddevalla hamnade Mikael Bengtsson så småningom i Göteborg där han byggde en karriär som skådespelare och träffade sin fru, Maria Lundqvist. Känd som hela Sveriges ”Sally”.

Familjen Bengtsson-Lundqvist består idag av två vuxna och tre barn. Makarna har bildat gemensamt bolag för att kunna arbeta som frilansande författare respektive skådespelare.

– Vi har bra diskussioner hemma, förklarar Mikael Bengtsson. Maria har väldigt fin blick för dramaturgi.

– Samtidigt kan hon ibland tröttna på sin egen image.

Maria Lundqvist har hyllats för insatser i filmer som Före Stormen och Familjehemligheter (guldbaggenominerad), men publiken har bilden av en komedienne.

– Därför var vår flytt, från Göteborg till Stockholm, strategisk. Jag kan sitta var som helst och skriva, men Maria vill närma sig den dramatiska teatern och då finns det större möjligheter i Stockholm.

Han har satsat sjutton yrkesår på teatern, som skådespelare.

Annons

– Har spelat på Göteborgs Stadsteater, Stockholms Stadsteater och med olika fria teatergrupper. Men nu får den karriären vila. Jag vill ägna mig helt åt att skriva för film och tv.

Men vägen dit var alltså inte självklar. Mikael Bengtsson insåg sent, och nästan av en slump, sin egen förmåga som författare.

– En kompis i Göteborg – en kvinnlig konstnär – hade en idé till en barnbok. Jag skrev, hon tecknade. Boken blev jättefin...men inte förlagd.

Ändå skulle just den boken ligga till grund för Mikael Bengtssons framtid som filmförfattare.

–  Jag träffade en producent på SvT i Göteborg som jobbade med Polisen i Strömstad. Det gjorde också Reza Parsa, som pluggade film i Köpenhamn, men hade sin praktik i Göteborg. Reza läste boken och gillade idén. Men från start till färdigt filmmanus gick det fyra år och det blev heller in-get kvar av den ursprungliga berättelsen.

Före Stormen fick biopremiär 2000, det stora svenska filmåret. Pressen jublade, Ingmar Bergman har i efterhand uttryckt sin stora beundran: ”Den ende av den nya generationen regissörer som skiljer sig från mängden är Reza Parsa. Före Stormen är en mycket mörk, men ytterst engagerande berättelse.”

På Guldbaggegalan, tidigare i år, bekräftade Bergman återigen att Före Stormen tillhör hans favoritfilmer. Reza Parsa tog emot Bergmanpriset på 50000 kronor och Mikael Bengtsson nämndes i tacktalet.

– Jag inbillar mig inte att Ingmar Bergmans vänliga ord kommer att påverka min karriär nämnvärt. Däremot, fortsätter Bengtsson, känns det bra att få hans gillande. Bergman är trots allt en stor auktoritet.

Bengtsson beskriver ett samtal med Reza Parsa efter det att Parsa personligen kontaktats av Bergman:

– Tror det var ett halvår efter biopremiären. Reza ringde på min mobil och spelade upp ett meddelande från sitt eget mobilsvar. ”Hej, det är Ingmar Bergman. Jävla bra det här, hörru.”

Annons

Publikt gick det inte lika bra. Vingar av glas, Jalla! Jalla!, Tillsammans och Den bästa sommaren är några av de titlar som dominerade det svenska filmåret 2002.

– Vi visste redan från början av Före Stormen inte skulle bli någon kioskvältare. Vi kom in i en era av ”feel good”-filmer, och vår berättelse var av en helt annan karaktär.

Mikael Bengtsson menar att det också fanns andra omständigheter som påverkade intresset negativt.

– Premiär samma dag som OS-invigningen i Sydney...det var en miss av distributören. Dessutom gjordes några tidningsreportage från inspelningarna där Före Stormen lyftes fram som en politisk film. Publiken ville inte ha politik och både Reza och jag försökte hela tiden poängtera att filmen i första hand är ett mänskligt drama.

Kortfattat kan man säga att Före Stormen berättar två (som ursprungligen var tre) parallella historier. Den ena ur en svensk skolpojkes perspektiv, den andra med en invandrad man som centralperson.

Pojken (spelad av Emil Odepark) blir mobbad, mannen (Per Graffman) hinns i kapp av skuggor ur det förflutna. Svensk vardagsproblematik och världspolitik i ett. Mikael Bengtsson säger att han och Reza Parsa ville ställa frågan: Kan det någon gång vara motiverat att ta en annan människas liv?

– Pojken och mannen utsätts för olika former av hot. Konsekvenserna av deras agerande blir helt naturligtvis helt olika, men frågeställningen är i grunden densamma.

Den svenska publiken var tydligen inte beredd. Däremot har Före Stormen lyckats väl internationellt. Exporterats till ett antal länder och erhållit priser vid festivaler, till exempel i San Sebastian (bästa regi och ungdomspriset).

– Det är aktuellt med USA-distribution också, berättar Mikael Bengtsson. Men så kom terrorattackerna och idag vet jag inte riktigt var vi står när det gäller visning i USA. Kanske ligger den elfte september för nära i tiden.

Nu går Bengtsson vidare. Med en ”vuxen” kärlekskomedi för Illusion Film och Peter Possnes framgångsrika Sonet.

Annons

– En man i 40-årsåldern är filmens centralfigur. Lisa Ohlin regisserar och inspelningarna börjar i maj.

Ohlin, framgångsrik med Veranda för en tenor som bland annat gav Krister Henriksson en Guldbagge för bästa manliga huvudroll, är ett bra val, menar Bengtsson.

Men är han, som författare, inte intresserad av att också regissera?

– Kanske, i framtiden. Men idag är mitt jobb att vara filmförfattare och till skillnad mot att vara romanförfattare är mina ord inte heliga. Film är lagarbete, som manusförfattare lämnar man över till producenter och regissörer. Det har jag inga problem med.

Från dramatiskt laddade och kontroversiella Före Stormen till en kärlekskomedi.

Vilket blir ditt nästa drag?

– Allvar.

Säger Mikael Bengtsson som kom hem till Kristianstad den gångna helgen , för att fira sin mamma på 80-årsdagen.

– Normalt åker vi till Kristianstad ett par gånger om året, sommar och jul. Men det blir lite oftare nu, när mamma har blivit till åren.

– Annars har jag nästan inga kopplingar till stan längre. Man flyttar, knyter nya bekantskaper och går vidare. Sånt är livet.

ANDERS MÅRTENSSON

SAXO
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons