En ny filmvåg rullar från väst
SVENSK FILM.. Det är den 60:e internationella filmfestivalen i Berlin 2010, den näst största A-filmfestivalen i Europa vars pris Guldbjörnen rankas av amerikanska branschtidningar som nummer tre i filmvärlden (efter Hollywoods Oscarsstayett och Guldpalmen i Cannes).
2010 års Guldbjörn för bästa kortfilm delas ut mitt under festivalen. Priset går till Ruben Östlunds ”Händelser vid bank”, en spelfilm som ser ut som en dokumentärfilm, filmad som vore det en enda tagning i direktsändning.
Två förvånade yngre män står som förstenade och tittar på då några klåpare till bankrånare totalt misslyckas med att råna den lilla banken vid torget. En typisk Ruben Östlund-film i sin mix av lek och allvar, svart humor och existentiell ångest, en del av vad jag skulle vilja kalla ”den västsvenska surrealismen” som startade med Roy Andersson och Björn Runge.
Ett år senare, på årets filmfestival i Cannes, visas Ruben Östlunds högaktuella ”Play” i en prestigefylld sidoserie och får pris för sin egensinniga antihollywood-dramaturgi – att låta filmbilderna ta plats på den vita duken, i egen rätt.
Att visa händelser i realtid gör oss i publiken delaktiga, vi ser hur ett barn rånar ett annat barn utan att kanske fatta vad han gör. På omslaget av Cannesfestivalens dagliga programtidning finns en bild ur ”Play”, precis som för tre år sedan då Östlunds ”De ofrivilliga”, hans första Cannesfilm, hade bjudits in till tävlingsklassen ”Un certain regard”.
”De ofrivilliga” med sina obekväma berättelser om makt och maktlöshet, där bildspråket kongenialt gestaltar utanförskap, väckte beundran. Med på den röda mattan i Cannes vid visningen av ”De ofrivilliga” var filmregissören och Vittskövlesonen Axel Danielson som medarbetare i filmen.
Tre år senare har Danielsons första långfilmsdokumentär ”Pangpangbröder” – som producerats av Plattform Filmproduktion i Göteborg och uppmärksammats på en rad internationella filmfestivaler – svensk biopremiär. Ett tioårigt filmprojekt som följde ett tvillingpars uppväxt på skånska landsbygden, med ett starkt bild- berättande i lyhörd avlyssning av unga människors väg mot vuxenlivet.
”Pangpangbröder” och ”Gitarrmongot”, Ruben Östlunds första långfilm (2004), utgör början på en ny svensk filmvåg med nyckelpersoner som regissören Ruben Östlund, producenten Erik Hemmendorf och filmregissören Axel Danielson med flera (påfallande ofta examinerade vid Filmhögskolan i Göteborg) som går sin egen väg, kompromisslöst och egensinnigt. Båda filmer visas på Kristianstadsbionalen.
”Money talks, bullshit walks”, sade en arg Bille August, filmregissören som vann en Oscars för ”Pelle Erövraren” till mig, om hur det var att jobba i Hollywood.
Ruben Östlund och Axel Danielsson tänker nog aldrig hamna där.
