Ett mästerverk av Kristianstadsfilmare
En vacker svart fågel sitter med klorna intensivt fastnaglade på mopeden som tonårskillen (Gustav) kör genom det skånska sommarlandskapet utanför Kristianstad. Strax efteråt springer pojken och fågeln flyger efter i en slags tävling eller dans som skulle kunna uttrycka frihetslängtan eller kärlek till den nordöstskånska naturen. Det här är några minnesvärda scener ur Kristianstadssonen Axel Danielsons långfilmsdebut ”Pangpangbröder. 53 scener från en barndom”, en dokumentärfilm om ett tvillingpar, från nio till nitton års ålder. Filmen hade sin svenska festivalpremiär på Lilla filmfestivalen i Båstad (2–8 augusti), som firade 15-årsjubileum med temat ”Tidens flykt” där Danielsons film passar väl in i sitt tema att följa tiden då två barn växer upp. Tvillingarna Gustav och Oskar är så olika som man kan bli, Gustav växer, Oskar förblir liten och deras liv presenteras i 53 scener i kronologisk ordning – men inte med speakerröst som dramatiserar enligt traditionell dramaturgi, utan scener som talar för sig själv. Danielsons dokumentär visar tvillingpojkarnas uppväxt, deras liv från barndom till tonårstid utan att exploatera pojkarna eller deras föräldrar, inte heller sentimentalisera deras sårbarhet och problem. Filmen har sitt eget sätt att berätta där det liksom skaver mellan scenerna av starka känslor, där pojkarna visar totalt förtroende inför filmkameran. Axel Danielson har med sitt tioåriga filmprojekt definitivt tillfört någonting nytt till svensk dokumentärfilm, i sin lyhörda men konsekventa film som redan väckt internationell uppmärksamhet och där skånsk dokumentärfilm ofta ligger i framkant. ”Pangpangbröder” är ett mästerverk i sitt fantastiska bildberättande av människor och natur och sin lyhörda avlyssning av unga människors väg till vuxenlivet. Lilla Filmfestivalen i Båstad har som alltid hög nivå på filmer och seminarier, och med 30 filmer i programmet är den ingen ”liten” festival längre. Tre internationella gäster besöker festivalen, som den legendariske dokumentärfilmaren Patrizio Gucman från Chile med sin nya film om att minnas sitt lands och sin egen familjs historia, speciellt militärjuntans bittra tid. Svenske dokumentärfilmaren Jan Lindqvists stillbildsfilmer ”Tiden är en dröm” del ett (Guldbaggebelönad) och del två, work-in-progress, visar behovet av att minnas sin historia, för att förstå framtiden.
