Fortsatt livskraftig efter 100 år

Operett

Csárdásfurstinnan. Scenografi och regi: Björn Forsberg. I rollerna: Elisabet Strid, Patrick Forsman, Lars Fager, Björn Forsberg, Naja Monrad Hansen, Jan "Loffe" Carlsson, Thomas Engelbrektsson, David Andersson med flera. Koreografi och kostym: Christina Forsberg. Kristianstads Teater, 2 oktober.

Det låter något motsägelsefullt men man måste beundra lyriske skådespelaren Björn Forsberg som vågar satsa på något i dag så exotiskt som operett, i dessa tider då teaterchefer bara vågar sätta upp musikaler eller opera. Utan att vara klåfingrig med uppdatering och dylikt har han bevarat originalet intakt. Det har Forsberg vunnit mycket på tack vare förträffliga lyriska skådespelare. Här får saker ta sin tid och repliker och sånger sjunka in till publikens stora förtjusning.

Den nu över 100-åriga operetten har åldrats med behag, och den livskraftiga operettprimören råkar dessutom vara proppad med idel så kallade "classical hits" redan från inledningen. Varietésångerskan Sylva Varescus Heia, heia, de stora valserna Låt oss liksom svalorna, Tusentals små änglar sjunga, och den ständigt pralinbjussande sprakfålen Bonis kupletter Små tärnor, små stjärnor från scen och kabaré och Helt utan kvinnor det nog inte går.

Nej, sannerligen och nog finns det vackra kvinnor till max här i fotsida ögonfägnande kreationer, ständigt vippande med solfjädrar, medan de frackklädda självbelåtna herrarna gnuggar hjärnorna på att finna nya uppslag att skåla i champagne för.

Minns du det än? sjunger den firade "Csárdásfurstinnan" Sylva Varescu och hennes uppvaktande kärlek, furstesonen Edwin Lippert-Weylersheim, och visst minns man de älskade operetterna som var ett måste på 50- och 60-talets teatrar men sedan dess nästan varit helt avskaffade i Skåne fram tills nu. Det ska vi vara Forsberg tacksamma för.

Här är det furstesonen (Patrick Forsman) som lyckas få sin älskade, sångerskan Sylva (Elisabet Strid) att skriva under ett äktenskapsförord, trots att hon vet att hans föräldrar har ljusår till en välsignelse för dem. Men så plötsligt hemkallas Edwin i egenskap av officer till sitt regemente i Wien, och snart blir Sylva varse ett tidningsklipp om att han ska förlova sig med en ung flicka vid namn Anastasia. Det får henne naturligtvis rosenrasande och likt "ett hår av hin" återupptar hon ett anbud om en USA-turné på stört tillsammans med vännen Boni. När hon återvänder blir det till Edwins förlovningsbal med sina föräldrars utsedda val. Forsberg som regisserat, och tagit på sig gentlemannen Feris myndigt rådande roll, har med fingertoppskänsla plockat ut operettens sjungande aktörer.

Främst då Elisabet Strid som gått från Skånska Operan till Operahögskolan i Stockholm och fortsättning till Kungliga Operan. Denna bakgrund avslöjar en varm fyllig sopranstämma och en kvinnligt temperamentsfull scennärvaro. Medan Patrick Forsman tidigare sjungit på Norrlandsoperan, Malmö Opera och Musikteater, och agerar och sjunger med kraft, auktoritet men ändå med berörande lidelse.

Rollen som Boni har Forsberg spelat på Malmö Stadsteater i åtskilliga omgångar samt 1994 på Kristianstads Teater. Med ålderns rätt (eller fel) har han lämnat över den roligt spralliga rollen – med "rätt att kurtisera vackra kvinnor" – till fyndet Lars Fager som ynglingavigt och med en forcerande drive, som ändå inte utesluter en enda stavelse, snart blir något av en publikfavorit.

Själv är Forsberg klippan i det flödande ystra ensemblespelet, och firar även triumfer som fyndig scenograf på Kristianstads teaterscens begränsade yta. Dessutom kan han fortfarande can-can, trots grått skägg.

På spinnsidan är dessutom Monica Olsson magnifik som furstinna med härlig tajming och bett i replikerna. Men hon såväl som Forsberg kan operetten på sina fem fingrar. Själv spelade hon huvudrollen på Malmö Stadsteater 1974. Danska Naja Monrad Hansen har körsjungigt på Malmö Opera och Musikteater, och agerar med charm och högt lättflygande stämprakt. Medan Forsberg har tyglat affischnamnet Jan "Loffe Carlsson som fursten Leopold. Han blir en mysgubbe som mest vill dansa wienervals, blinka till söta damer och lägger varken till eller drar ifrån.

Det hurras inte bara en utan två gånger på scen, så därför följer det tredje hurrande här inför denna lyckade Csárdásfurstinnan. När alla fått den partner även publiken vill de ska ha så faller den siste tvivlaren på operettens kraft oberoende dess ålder och "ett hår av hin".

Christer Nilsson

noje@kristianstadsbladet.se