Frågorna fick inga svar

Nöje Artikeln publicerades

Till professionen är Rosie Hennig lärare och dramapedagog på Färe montessoriförskola.
– Men i själen är jag skådespelerska, säger hon.
Efter sin medverkan i Teater Nostras uppsättningar Biskop Eskil och Snörmakare Lekholm bad Hennig dramatikern Frans van Hal skriva en monolog om ett märkligt levnadsöde. Den sjätte maj får En mor är alltid en mor urpremiär i Jämshög. Därefter skall pjäsen turnera och bland annat spelas på Barbacka i Kristianstad. Det handlar om Betty Olofsson, född Bengta Svensdotter, mor till författaren Harry Martinson och ytterligare sju barn som alla övergavs när Betty bröt upp för att leva den amerikanska drömmen.
– Jag kommer från en sägenomspunnen bygd, säger Rosie Hennig. Huset i Dönaberga, där jag bor, ligger nära Martin Olofssons boplats.

Martin Olofsson, under senare delen av 1800-talet känd som ”vackre Martin” och ”den siste vikingen”, var en beryktad kvinnokarl i Dönabergatrakten. Han mötte, uppvaktade och gifte sig med Bengta Svensdotter som tjänade på Dubens gård i Mjönäs. Olofsson döpte om sin unga fru till Betty och blev pappa till sju barn.
1910 dör Martin Olofsson i lungsot, änkan är ruinerad. Kort tid senare blir hon utomäktenskapligt gravid och bestämmer sig för att emigrera till USA. Det sägs att målet var Portland i Kalifornien där Betty skulle kassera in en livförsäkring efter maken. Barnen lämnas kvar i Sverige och den nyfödda adopteras bort i det nya landet. Betty Olofsson öppnar en ”bättre” restaurang och tros inledningsvis ha varit framgångsrik. Hon återvänder aldrig till Sverige, breven hem skickas till ett postkontor där andra uppmanas att se efter hennes barn. 1946 dör Betty Olofsson.

Mot denna bakgrund berättar Frans van Hal om ett fiktivt möte mellan den åldriga, svårt sjuka Betty och sonen Harry. Eller snarare om en timme på ett hotellrum där Betty förbereder sig för mötet.
– Hur kunde hon göra som hon gjorde? Att lämna åtta barn och aldrig se bakåt...sånt måste sätta sina spår hos en människa. Hon måste ha varit ständigt plågad.
Rosie Hennig understryker att detta är en berättelse som i-n-t-e handlar om Harry Martinson.
– Det handlar om ett kvinnoöde. Den här kvinnan råkar vara Martinsons mor.
Frans van Hal tar ett gigantiskt kliv som dramatiker. Från det stora epokberättandet i Snörmakare Lekholm till ett manus för en skådespelare i ett rum.
– Det ena arbetssättet är inte enklare eller svårare än det andra. Man kan tala om olika svårighetsgrader.
– Här har jag inte kunnat lämna Betty en sekund, jag vill tolka hennes situation och för att kunna göra det måste man lära sig älska figuren trots hennes gärningar.
En mor är alltid en mor produceras utanför Teater Nostras ramar. Nostra som före årsskiftet fick beskedet att Kristianstads kommun inte lämnar bidrag till de planerade sommarföreställningarna Yngsjömordet och Gravö-Karnas gruvliga historier.
Hur ser framtiden ut?
– Jag kan inte gå in på detaljer, men vi kommer att presentera intressanta projekt inom kort. Målsättningen är att agera på helårsbasis med nordöstra Skåne som utgångspunkt.
Banden till Kristianstad är inte avklippta?
– Det är här vi vill vara, mest för att här finns en trogen publik.

ANDERS MÅRTENSSON