Gustav Haggren: ”När orden lyfts bort blir musiken tvungen att blotta sina ådror”

Instrumentalmusik
Instrumental musik för att varva ner.
Martin Hederos – ”Sally Wiola Sessions, vol. 1”
Dan Berglunds Tonbruket – ”Dan Berglunds Tonbruket”
1900 – ”1900”
Daniel Lanois – ”Belladonna”
Julianna Barwick – ”Nepenthe”

Sommar och semestertider. Musikskribent Gustav Haggren tipsar om musik utan ord som kan hjälpa den som letar efter en lägre växel.

Artikeln publicerades 7 juli 2017.

Många känner troligtvis att det är hög tid att försöka varva ner. Stänga av datorer och läsa den där pocketboken som legat så länge att bokmärket har börjat färga av sig på sidorna.

De senaste åren har jag varit på ständig jakt efter musik utan ord för att antingen slappna av eller för att behålla min koncentration när jag skriver eller arbetar med annat.

Missförstå mig inte: jag är en stor beundrare av ord och arbetar med dem på alla sätt jag kan. Men när orden lyfts bort blir musiken tvungen att blotta sina ådror; fler detaljer träder fram under kappan och plötsligt blir ett knaster eller en kittlande trumvirvel de framstående aktörerna på scen.

Instrumentalmusik är en genre som ofta antas vara klassisk musik, jazz, eller soundtrack till film. Och där finns så klart enormt mycket att hämta. Men det finns också annat att finna om vi öppnar locket till den ordlösa musikkistan och lägger örat mot: ambient, drone, psykedelia, neoklassiskt, pop, rock, psykedelia, indie, visa – allt kan rymmas här.

En samlande beskrivning skulle kunna vara att det är verk av ljudkonstnärer och kompositörer som inte kan förlita sig på rimmande verser eller upprepande refränger.

Så. Här följer några favoritalbum till tågets tysta kupé, hängmattan, skogspromenaden eller den sömnlösa natten:

Martin Hederos – ”Sally Wiola Sessions, vol. 1”

På hög volym hörs det hur det lågfrekventa dånet från pianot mumlar från pianosträngarnas vibrationer. Sedan tiden med The soundtrack of our lives har Martin Hederos visat på stor nyfikenhet som tagit honom till många olika spännande samarbeten, bland annat med Nino Ramsby och nu senast med konstnären Jesper Waldersten. Hederos och Waldersten spelar i Kristianstad och Malmö i oktober.

Men på ”Sally Wiola Sessions” sitter Martin Hederos ensam vid pianot och spelar både finstämt och distinkt.

1900 – ”1900”

Christian Gabel spelar trummor i bob hund och producerade Pelle Osslers senaste skiva. Men han gör också vidunderlig instrumentalmusik. Han samplar ryska körer med brusiga klarinetter och skapar ljudscener som låter som om de kommit ur sagor.

Julianna Barwick – ”Nepenthe”

Hypnotiskt och svävande. Barwicks ljudlandskap är svävande mattor över skyskraporna. Högt däruppe hörs varken polissirener eller reklamjinglar. Du har blivit kvar ensam i världen och Barwick välkomnar dig till en ny dag.

Dan Berglunds Tonbruket – ”Dan Berglunds Tonbruket”

Jag har följt Dan Berglund sedan jag såg Esbjörn Svensson trio spela i ett svettigt tält på Hultsfred 1999. En tid efter att Esbjörn Svensson tragiskt omkommit i en drunkningsolycka 2008 bestämde sig Berglund att det var dags att gå vidare. Första skivan från 2010 (då under namnet Dan Berglunds Tonbruket) är ett musikaliskt mästerverk som jag aldrig får nog av – och även här ingår Martin Hederos tillsammans med Johan Lindström och Andreas Werliin.

Daniel Lanois – ”Belladonna”

Ljudkonstnären och producenten Daniel Lanois är en mytomspunnen figur som två gånger har ”hämtat tillbaka” världsartister in till rummet där den innersta musikaliska kvaliteten råder. Första gången var med Bob Dylan och skivan ”Oh Mercy” 1989 och andra gången med Emmylous Harris skiva ”Wrecking Ball” från 1995. Lanois skiva ”Belladonna” kom ut 2005. Inspirerad av Brian Eno gjorde han ett enastående verk: minimalistiska ljudbilder med lågfrekventa vävnader under sorgsna pedal steel-gitarrer.

33 instrumentala tips: