Ingen hisnande fjälltopp

Den västerbottniska naturen är en viktig inspirationskälla när Lisa Miskovsky är tillbaka med ”Bottenviken”.

Publicerad 5 september 2019

Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Efter albumet “Umeå” från 2013 fortsätter Lisa Miskovsky att anspela på de norra delarna av Sverige med titeln till den nya fullängdaren “Bottenviken”. Den västerbottniska naturen är en ständig inspirationskälla för musikern, men också personerna som finns där. Bland dem hon samarbetar med hittar vi bland andra Daniel Berglund från Umeåbaserade Säkert och två tredjedelar av Deportees, alltså gitarristen Anders Stenberg och sångaren Peder Stenberg.

Bröderna Stenberg tycks ha påverkat låtarnas melodislingor i ett mer Deporteeskt sound. Men även om den 13-spåriga plattan växer lite mer tiden känns den trots allt ganska tråkig. Det finns ljusa stunder med låtar som “Stop beating” och “Fool for promises” – så chanserna för en P4 hit är inte utesluten.

Annons

Men i stort känns "Bottenviken" mer som en lång transportsträcka i skidbacken än en hisnande fjälltopp.