Huaröds kammarorkester bjöd på en magisk musikupplevelse

Vad gör då den klassiskt utsvultne? Åker till Bäckaskogs slott och upplever Huaröds kammarorkester. Ty det är en stimulerande och oförutsägbar upplevelse varje gång man hör denna stråkensemble handplockad av cellisten och dirigenten Mats Rondin, denna oskattbara tillgång för musiklivet i vår trakt. Han använder sitt vittförgrenade kontaktnät till att ta hit gäster som vi annars aldrig skulle se skymten av och är specialist på överraskande möten utan att ge avkall på kvaliteten.

Med respekt för alla musikaliska storheter som spelat med Huaröds kammarorkester är den här konstellationen med norska Farmers Market nog den som det slagit mest musikaliska gnistor om. De kommer från Trondheim och bildades 1991. De har sina rötter i bulgarisk folkmusik som dess ledare Stian Carstensen ingående och under lång tid studerat på plats. Men det är bara en liten del av sanningen om en grupp som visar upp en virtuositet, spelglädje och humor som väller över alla gränser.

Min gode vän sedan 1957, Joséantonio, som gjorde mig sällskap under konserten, beskrev det med ett enda ord. De har "duende", sa han. Duende är något odefinierbart (även om poeten Federico García Lorca försökte ringa in det) som kan uppstå i riktigt genuina flamencosammanhang. Det har med magi, besatthet och lidelse att göra. Joséantonio sa sig inte ha upplevt något jämförbart sedan en flamencoafton i sydspanska Fuengirola 1962.

Som medmusikanter har Stian Carstensen Nils-Olav Johansen, gitarr och sång, Jarle Vespestad, trummor, Finn Guttormsen, bas, och Trifon Trifonov, saxofon och klarinett, som kommer från Bulgarien. Stian Carstensen spelar själv accordeon, gitarr, flöjt, sjunger, visslar och svarar för sanslöst surrealistiska och humoristiska kommentarer till det som gruppen framför.

De är musiker som gör en alldeles egen version av allt som kommer i dess väg. Den engelska popgruppen Gerry and the Pacemakers 60-talslåt "Ferry 'cross the Mersey" blir till en explosion i klanger och rytmer– på bulgariska! Eller så spelar de en kinesiskt färgad ragtime för att tillgodose vårt behov av sentimentalitet.

Fingertoppskänslan mellan Rondin och Carstensen var total. På egen hand spelade Huaröds kammarorkester verk av Béla Bartók som ju har djupa rötter i musikvärldar som gränsar till den bulgariska. De framförde hans underbart vackra och växlingsrika "Rumänska Danser", sex stycken inom loppet av fem minuter, och hans stora "Divertimento för stråkar" (1939), som trots titeln innehåller en klagande, olyckbådande mellansats i skuggan av det begynnande Andra världskriget, som skar genom märg och ben i kammarorkesterns tolkning.

Två timmar av magiska musikupplevelser, utomhus i den svalkande skuggan från slottet, som vi som var där aldrig glömmer.