Tolstoy och Landgren i olika klubblandskap

I en sammanhållen och tajt Herbie Hancock-hyllning med material från hans mest funkiga och popinfluerade period, gör Viktoria Tolstoy en revival med alla nödvändiga attribut.

En silkig klänning i polyester, svarta strumpor med mönster, tyvärr inga axelvaddar eller burrig pudelfrisyr men gitarristen Andy Pfeilers wawa-pedal uppväger de visuella bristerna.

Musiken är inte helt lättlyssnad. Inte heller lättsjungen. Men Viktoria klarar de svåra växlingar mellan tonarterna med elegans.

Pianisten DanielKarlsson har en tuff uppgift att matcha Hancock men glimtar till i några solon, särskilt på den svensk- tillverkade Nord-synten med skönt hammondorgelljud.

Mattias Svensson är den starkast glittrande discokulan, inte långt från basisten Jaco Pastorius som vid tillfälle spelade med Herbie. I bästa låten ”Kiss that frog” slappar Mattias Svensson på elbasen så tummen nästan blöder.

Vilket groove!

I den andra avdelningen får den mognare konserthuspubliken vad de längtat efter. Nisse Landgren bjuder på låtar från hans senaste skiva ”The Moon, the Stars and You”.

Det är välbekanta melodier i nya trygga arrangemang. Stillsamt, vackert och ofarligt. Kvartetten inleder med en blues, ”Joes Moon Blues”, där en ung begåvad tysk pianist tillför vitalitet och energi till de välbekanta ackordsväxlingarna. Michael Wollny spelar lika mycket med fötterna som med fingrarna.

Attack och attityd i sina egna solon går över till mjukt och följsamt komp där han snyggt fyller i bakom Nisses trombon. Underbarn!

Nestorn Lars Danielsson står för kvällens absolut snyggaste intro i en smäktande vacker ”Moon River”. Lika blank och välpolerad som sidenrevärerna på smokingbyxorna.