Kristianstadsbladets Kultur- och Nöjespris: Och de nominerade är...

Kristianstad ,

Efter juryns möten har följande fem nominerats till 2017 års Kristianstadsbladets Kultur- och Nöjespris. Vem som tar hem priset? Det avslöjas under Kulturgalan på fredag, den 13 oktober.

Artikeln publicerades 6 oktober 2017.

Sedan 2006 har vi delat ut ett Kultur- och Nöjespris. Nu är det dags att sikta mot Kulturgalan nästa fredag, 13 oktober, där årets pristagare utses. Här är våra fem nominerade.

Foto:
Lena Willhammar, keramiker. För att hon alltid är i bra form Det personliga i Lena Willhammars keramiska uttryck är alltid tydligt. Hon har en särskild känsla för det där tumavtrycket som lyfter hennes föremål till något eget och unikt. Inte sällan använder hon också just ett tumavtryck som sitt signum, som en yta för att få ett stadigt grepp men även som en plats att vila i. De senaste åren har det till stor del handlat om bruksföremål i form av bland annat skålar, muggar och tallrikar, skapade i nära samarbete med olika aktörer men med den prisade krögaren Daniel Berlin som den främsta samarbetspartnern. Här ger hennes servis smakupplevelserna en än starkare karaktär. Det är stramt, mjukt, ljust och med en behaglig känsla av jord. Hållbar enkelhet. Willhammars bruksföremål är lika mycket konstföremål, en kombination av stil och känsla, där både material och uttryck är lika noggrant utvalda. Förutom nämnda samarbeten har hon genom åren haft ett flertal utställningar. Hon är född 1952, bor i Åhus och är medlem i Konsthantverkscentrum.
Foto:

Lasse Stefanz, dansband. För framgångsresan som bara fortsätter Det finns alltid ett första kapitel, och den här berättelsen börjar 1967 med några grabbars ivriga slamrande i ett hönshus i Gärds Köpinge. 50 år senare, i januari 2017, firades kalaset på hemmaplan. En cirkel slöts när Lasse Stefanz – med vänner, gäster och trogna fans – flyttade in i Kristianstad Arena. Kristianstadsbladet träffade Olle Jönsson och Christer Ericsson inför galakvällen. Vi pratade om den långa resan. Om med- och motgångar, lång vänskap och tärande bråk. Om låten som förändrade allt, när bandet under det sena 1970-talets discoera var nära vägs ände. I dag sitter Lasse Stefanz ohotade på den nordiska dansbandstronen. Väggarna är täckta med guld- och platinaskivor, i valven staplas grammisar och guldklavar på hög. Turnébussen rullar vidare och varje ny platta är en självklar listetta. Hur förklarar man en succé? Någon har sagt: "Lasse Stefanz är musikens Sibyllamål. En korv med mos och Pucko att dricka till. Något alla kan gilla.”

Foto:
Freke Räihä, författare. För sina nära ord i tiden I författaren Freke Räihäs texter ryms hela kroppen. Det är inga svävande ord utan markkontakt, tvärtom, det kan vara tätt, snårigt och komplext men hela tiden finns det ett personligt och färgat engagemang. För samhället. För människan. Efter bokdebuten 2001 har han gett ut ett flertal verk, där dikten är hans främsta språk. Inte sällan har han arbetat metodiskt och placerat in sin litteratur i ett regelverk som skapar upprepning men också en vackert fördjupande variation. Här finns till exempel berättelser om utmattningsdepressioner och en lång livsresa där stoppen görs vid samtliga bostadsadresser. I dagarna utkommer han med två böcker, båda en form av rapporter om vår oroliga tid med flykt, sorg, hjälpande händer och en ständig oro. Böckerna är tunna, men gripande och angelägna. För det är hans egna ögon som ser, hans egna händer som skriver, hans hjärta som bultar. Det är kompromisslöst och utlämnande, skört och angeläget. Här och nu. Alltid nära. Freke Räihä är född 1978 och bor sedan flera år i Degeberga. Han är utbildad bagare, men vid sidan om sitt författarskap är han i dag också verksam som skribent och studerar kreativt skrivande.
Foto:
Nelly Axelsson, skådespelare. För en debut som ger eko i Filmsverige Vänner av inhemsk film fick uppleva en torrsommar på biograferna. Men – vi gick inte lottlösa, när produktionsbolaget Anagram presenterade: ”Jordgubbslandet”. Filmfotograf Nadim Carlsen fångade det undersköna ljuset på Lister, i grynings- och skymningstid, och Wiktor Ericsson (manus/regi) gav en dubbelbottnad berättelse där 1: Ung kärlek kompliceras av nedärvda mönster och samhällets trångsynthet. 2: Viktiga frågor ställs om rädsla för det som är främmande, och om bärplockande EU-migranters svåra arbetsförhållanden. Filmkritiken jublade i kör, inte minst Svenska Dagbladet som i en femstjärnig recension bland annat lyfte fram ett "utsökt skådespeleri, från de fantastiska ungdomarna Nelly Axelsson och Staszek Cywka till erfaret folk som Torkel Petersson och Julia Kijowska”. 20-åriga Nelly Axelsson – uppvuxen i Önnestad, bosatt i Kristianstad – gör, med huvudrollen Anneli, en känslig och sparsmakad, smått sensationell, filmdebut som direkt markerar ett genombrott.
Foto:
Underhållningspatrullen, musikalproducent. För ett modigt val som blev skickligaste draget. Underhållningspatrullen, med flera år i Kristianstad (och produktioner som ”Oliver”, ”Cats”, ”Trollkarlen från Oz”, ”Bröderna Lejonhjärta” ...), flyttar fram positionerna och visar ett mod som är nödvändigt för att vinna – inte bara hjärtan utan också konstnärlig respekt över lång tid. Björn & Bennys ”Chess” gjorde succé i Londons West End. Men floppade på Broadway. Storyn har kallats rörig, haltande. Musiken, däremot, älskas – överallt. På Kristianstads Teater, i Anders Eljas omorkestrering, vinner föreställningen i alla led. Johan Wikström, Frida Modén Treichl och Patrik Martinsson fångar ljuset i solistrollerna. Hanna La Fleur, Peter Järnstedt och David Rix, med stor ensemble och stark kör, kompletterar förtjänstfullt. Samtidigt har regissör Ola Hörling förstått att skapa ett koncentrat för det mindre, mer intima, teaterrummet. ”Chess” mår bra i nytt format och Underhållningspatrullen – Hörling + producent Åsa Jensen – har gjort sitt hittills skickligaste drag.