Lyckotårar för "Evita"

Nöje Artikeln publicerades

Musikal

"Evita". Musikal av Andrew Lloyd Webber och Tim Rice i regi av Ola Hörling. I rollerna: Hanna Norman, Joakim Maathz, Sven Törnell, Fredrik Ekdala med flera. Kapellmästare: Malin Delander.

Premiär Kristianstad Teater 23/9.



Sexobjekt eller helgon? Framlidna legendomspunna Eva Peron framstår ofta som en manipulativ lycksökerska med en brinnande förmåga att elda Argentinas fattiga massor med löften om en bättre social värld. Andrew Lloyd Webbers musikal om hennes uppgång och fall tillhör idag klassikerna.

Ytterligare en succé utgör regissören Ola Hörlings uppsättning på Kristianstads Teater med två självlysande stjärnor – Hanna Norman som Evita och Joachim Maathz som Che.

Fast egentligen så möttes de aldrig på riktigt. När Lloyd Webber och Tim Rice under 1970-talet skrev musikalen blev de inspirerade av alla de unga argentinare som flytt sitt hemland. Många av dem såg ännu Eva Peron som en revolutionär jämte Che Guevara. Därför hänvisar namnet på musikalen till myten Evita, inte den historiska personen Eva Peron.



Hon var en fattig bondflicka, Eva Maria Duarte, som fick både rikedom, makt och folkets kärlek. 15 år gammal bestämde hon sig för att satsa på skådespelaryrket, och slog sig samman med tangosångaren Magaldi (Fredrik Ekdala).

Chansen kom i Buenos Aires där Eva teaterdebuterade. Två år senare sågs hon i en långfilm, och arbetade under följande år med film, teater och radioteater. På en välgörenhetsgala 1944 mötte hon politikern Juan Peron.

De gifte sig ett år senare och 1946 valdes Peron till president. Men det räckte inte för Eva. Hon var starkt politiskt intresserad, fackligt engagerad och arbetade för att genomföra sociala reformer och hjälpa landets fattiga. Dessutom kämpade hon för kvinnors rättigheter och startade ett kvinnoparti.

Hon blev djupt älskad av folket och kallades Evita. Men på toppen av sin karriär, och med en av folket önskad vicepresidentpost som yttersta mål, drabbades hon av cancer och tvingades 1951 att tacka nej. Valet vanns i stället av hennes man, och Evitas sista officiella framträdande var på makens installation.



I regissören Hörlings upptakt hamnar man på en biograf i Buenos Aires, den 26 juli 1952. Filmen bryts med anledning av att folkets andliga älskade ledare Eva Peron har avlidit.

Därmed utbröt en argentinsk orgie i sorg. En myt fullbordades. Ett kvarts sekel senare blev myten musikal, och så småningom även film av regissören Alan Parker med Madonna i huvudrollen och Antonio Banderas som Che.

Che är den ende som inte sörjer i inledningen, och med cynism och avsky konstaterar han föraktfullt sjungande "Vilken cirkus". Och cirkus har det varit, allt sedan världspremiären i London med Elaine Page till skandiavienpremiären i Köpenhamn januari 2001 med Sanne Salomonsen som Evita. För fyra år sedan var det Jenny Öhlunds tur i Växjö och i Kristianstad bländas man över det fingertoppskänsliga valet av Hanna Norman - helt lysande!



Konsekvent följer Hörling upp alla Evitas personliga landvinningar i hemlandet som får sig en rejäl törn då hon kommer på PR-turné till det konservativa England. Där betraktas hon som ett fnask med rynkad näsa och blick över hennes blonda slickade frisyr i de diplomatiska salongerna.

Allt mer maktlysten slår cancern till, hon försvagas, hennes starka tändande tal till folket saknar gnista och Peron (Sven Törnell) känner marken gunga då generalerna börjar rassla med vapen för ett maktövertagande.

Denna operamusikal (utan en enda talad replik) passar perfekt med sång, dans och fartfylld koreografi. Men man behöver inga vidgade toleransramar för insatserna från amatörensemblen plockad från bland annat Barbacka kulturhus och Björn Forsbergs kristianstadsensemble. De backar förtjänstfullt upp innertrion Hanna Norman, Joachim Maathz och Sven Törnell. Den sistnämnde med porträttlikhet, klädsam röst men som ändå får stå tillbaka för det karismatiska paret Norman/Maathz.



Detta storslagna epos ska ju inte bara sjungas utan även "levas". I Hannas fall blir Evita till en lustfylld bomb av sammanblandad lust, dåligt samvete och maktlystnad. Med ljuvlig stämma och berörande känsla/inlevelse för rollen vitaliserar hon sin omgivning. Inte minst i klassikern "Gråt ej för mig Argentina" med klar arbetsseger som får publiken att jubla.

Men det är samspelet med Joachim Maaths som får henne att stråla mot hans lite endimensionella dynamik och starka volym. Speciellt perfekt matchande i "Vals för Eva och Che" som skiljer sig markant från Lloyd Webbers andra variationer av latinamerikansk musikinspiration.

Regissören Hörling har hittat rätt tonfall och ett tonläge väl anpassat musikalens växelvisa stramhet och styrka som ger föreställningen ett oavbrutet ökat tryck.

"La Nueva Hanna Normans Evita" vill man utropa finaldags för hennes dramatiska närvaro, klös och nerv i sångerna som skulle få självaste Andrew Lloyd Webber att utropa: "Splendid! Henne ska vi ha!"

Christer Nilsson

noje@kristianstadsbladet.se