"Man tar slut i kroppen"

Egentligen skulle den här intervjun handla mest om hur journalisten, tv-stjärnan och skådespelaren Sven Melander erövrat ännu en scen – den digitala.

Med sina rakt-på-sak-monologer på Facebook och i Youtube-kanalen ”I huvudet på Sven Melander” har han nått en stor publik, inte minst när han tog ställning för Zara Larssons ”jag hatar alla män”-uttalande 2016. Uppmaningen till alla män att känna kollektiv skuld över våldet mot kvinnor genererade fyra miljoner klick och ett kommentarsfält i kaos, där hatarna var högljudda men där också många höll med.

– Jag tycker att hela Metoo-rörelsen började då, med Zara Larsson, inte med Harvey Weinstein. Frågan om övergrepp mot kvinnor hade legat och bubblat länge när hon satte fingret på det. Jag beundrar henne oerhört för hennes mod och klarsyn, säger Sven Melander i dag.

Han bjuder på kaffe i sitt kök, strax söder om söder i Stockholm. När vi ses är det bara några veckor kvar till inspelningen av den nya säsongen av ”Stjärnorna på slottet”. Ett tag funderade Sven Melander på om han skulle orka vara med. Och det är egentligen där intervjun får ta avstamp; det är svårt att inte beröra att Sven Melander under våren och försommaren har gått igenom en cellgiftsbehandling mot den cancer som konstaterades i december förra året.

– Det är en tung behandling, man tar slut i kroppen och immunförsvaret slås ut, så det är en rätt omfattande sak. Nu börjar jag komma tillbaka någorlunda.

Hur har det här påverkat dig?

– Man blir väl lite påmind om att det kanske är närmare än vad man tror, även om jag aldrig har förväntat mig att jag ska bli speciellt gammal. Jag har dåliga gener helt enkelt. Min bror blev 66, min far blev 69 och min morfar blev 70. Min mor blev 75, hon är den äldsta i familjen egentligen.

Sedan flera år lider han också av njursten och besvär med flimrande hjärta.

– Och nu fick jag cancer. Jag betraktar det som att alla goda ting är tre, som man säger.

Med lite allvarligare ton tillägger han:

– Jag vet inte vad jag ska säga. Det är klart att det tär. Inte själva sjukdomen men behandlingen. Där kunde de hitta på något bättre tycker jag.

Sven Melander tror att det ska gå bra med inspelningen trots allt.

– Jag får väl delta så gott det går. Det ska bli trevligt att bo på ett slott och få frukost, lunch, middag och roligt sällskap. Man får dessutom pröjs, det är ju helt överlägset!

Inför valet i höst hade Sven Melander och kompanjonerna på produktionsbolaget Drakflygaren storslagna Youtube-planer, som de tvingats lägga ned på grund av sjukdomen. Men i vintras intervjuade han i alla fall alla partiledarna. Även Jimmie Åkesson, som Sven Melander tidigare kallat för landsförrädare (när SD-ledaren i en debattartikel i Wall Street Journal gav USA:s president Trump rätt i sin kritik av Sverige).

– SD har varit enormt skickliga på att få politiken att bara handla om en enda sak. Det handlar om att sprida en sorts desinformation och en rädsla. Och vi har blivit rädda. Alla medier har gått i samma fälla. Det enda som det skrivs om är ju hur folk skjuter varandra.

Skjutningarna sker ju dock?

– Ja, det är klart. Men det är inte det enda som sker, för fan. Det är märkligt, Sverige är ett otroligt tryggt samhälle. Argumentet att ”vi måste tala med dem” är för mig helt obegripligt. Det måste vi inte alls, det är ju 80 procent som inte tycker som de. Vi hade under lång tid under efterkrigstiden ett ganska starkt kommunistparti i Sverige och det var aldrig någon som snackade med dem. Om de vore ett rent nazistparti, skulle vi behöva snacka med dem då också?

Sven Melander hoppas kunna väcka liv i sin Youtube-kanal snart. Det är lätt att förstå varför, han går liksom igång på saker. Under intervjun behandlar han med emfas alltifrån hur människor är funtade som trakasserar i kommentarsfält med ”repressiva hot om sexualia” till vilken infantiliserande tillbakagång dagens tv-underhållning är till hur man gör en riktig ostmacka (ledtråd: undvik all form av sallad).

Det är precis den egenskap han visar upp i sin sociala medier-persona.

– Ibland brukar Carolina eller Johanna på Drakflygaren fråga om vi verkligen ska lägga ut det ena eller andra klippet. Men jag säger bara, ”äh, nu kör vi”. Jag har aldrig funderat särskilt mycket över om någon annan tycker det jag gör är roligt. Funkar det inte och man får sparken, so what? Det är inte som att klättra upp för Mount Everest och inte orka längre och sätta sig i en driva och dö.