Mellandagsmys med Bamse

I ”Bamse och dunderklockan” utbryter en brand på farmors vind som förstör hela hennes förråd av blomman dunderklocka, den verksamma ingrediensen i dunderhonungen som gör Bamse stark. Lille Skutt och Skalman måste åka till den tropiska ö där dunderklockan växer vilt, samtidigt som Bamse – utan sina dunderkrafter – får det tufft på hemmaplan när den luriga Reinhard Räv försöker stjäla hans roll som bygdens hjälte (med egen svängig superhjältedänga).

Det finns något verkligt beundransvärt med barnfilmer som enbart riktar sig till barn, som inte ängsligt flörtar med vuxenpubliken. Här räknar jag till ett vuxenskämt (och det är väl snarare menat för mor- och farföräldrar än dagens föräldrageneration), när Skalman hojtar ”Lägg ut! Lägg ut!” när det är dags att lätta ankar. Filmen har också ett vilsamt tempo och en lågmäld ton som bjuder på rena semestern för Netflixslitna föräldrar.

Men det känns också som att konceptet börjar bli tunnslitet. Handlingen är inte lika dynamisk som i de två första filmerna, det saknas en intressant kvinnlig centralroll (begåvade Bianca Kronlöf glimrar till i birollen som Mickelina) och emellanåt känns det helt enkelt lite torftigt. Jag saknar en gnutta sälta – filmatiseringarna av Stina Wirséns ”Vem”-böcker bevisade att film för små barn inte måste vara så välkammad.

Men för den som efterfrågar ett stycke stillsam barndomsnostalgi med budskap som ”var dig själv” och ”snällhet är det starkaste vapnet” så fyller filmen sin funktion. De vackra naturbilderna räcker i sig långt för att leverera det förväntade mellandagsmyset.