Med skyhöga klackar bakom kulisserna

07.50: En osminkad, joggingdressad sångerska med stora solglasögon dyker upp i lobbyn på artisthotellet för vidare färd i taxi mot Radio P4 "Morgon".

"Jag är betydligt mer svårstartad nu när jag är närmare 40! Man har varit bortskämd med att kunna studsa upp och dra av vilken låt som helst."

08.09: Programledarna Magnus Leijon och TullaMaja Fogelberg tar emot och Pernilla och gitarristen Fredrik Rönnqvist gör en sista genomsjungning. Pernillas nyvakna röst skorrar, hon överdriver falsksången och slänger in små "Woohoo!", "Good morning!" och "Tjolahopp!" i bidraget.

08.12: Livesändning. Lyssnare har sjungit in på programmets telefonsvarare för att vinna biljetter till lördagens Andra chansen. Pernilla faller in i Siw Malmkvists "Jazzbacillen": "Jag är ju en jazzbacill hela jag. Det är det här jag är uppväxt på, den sitter här någonstans i reptilhjärnan."

08.14: "Ville du inte direkt till Globen efter första deltävlingen," undrar programledaren Leijon. "Faktum är att jag trodde att jag inte skulle gå någonstans. Men det är ju alltid bra med andra chanser", svarar Pernilla förnumstigt.

08.20: Pernilla avslöjar att hon har ändrat lite i sitt nummer inför Andra chansen. Vinner hon duellen mot Shirley's Angels så lovar hon byta ut den röda gitarren mot en specialbyggd guldfärgad, och de röda skorna mot Herrey'sgyllene sådana. "Du hade ju festivalens snyggaste skor hittills. Fast de är ju skyhöga", inflikar Fogelberg. "Och det är just därför jag står där jag står! De har skruvat fast dem i golvet", skojar Pernilla.

08.26: Sändningen lider mot sitt slut. Pernilla får sia om sina chanser. "Om Shirley's Angels är de tre musketörerna så är jag The Scarlett Pimpernel … Jag ryker nog, tror jag."

08.35: Tillbaka på hotellet och dags för vardagsmakeupen. Pernilla lägger den med van hand inför dagens mer offentliga framträdanden. "Vad ska jag göra nu? 'Intervju med Kristianstadsbladet' står det på schemat!"

08.55: I frukostrestaurangen på hotellet med en kopp te berättar hon om sina förebilder – Dolly Parton och Svante Thuresson, om hur starkt hon känner för den kvinnliga artistens ställning, om uppväxten i Kristianstad, om hur hon och maken Dregen för bara två månader sedan återvände till Thailand och platsen för tsunamin som svepte med dem upp över land för sex år sedan.

En intervju som kommer att gå i tryck i samband med Pernillas snudd på utsålda spelning hemma Kristianstad, i konserthuset den 31 mars.

09.36: "Nu ska jag upp och pussa på mitt band, sedan väntar massage ute på arenan!"

13.12: Presskonferens framme vid scenkanten. Pernillas motståndare Shirley's Angels bär fram henne på sina armar.

"Vi tippar på 53 kilo", säger Shirley Clamp.

"Ja, 53 kan det vara", säger Vera Prada.

"Nej, lite mer. 55 kilo väger hon nog", säger Jessica Marberger, som faktiskt har körat för Pernilla:

"Hon är fantastisk. Pernilla har en sådan ärlighet i sitt uttryck och jag älskar det."

13.23: "Du har redan vunnit priset för största hatten", säger P4 "Premiärs" Annika Jankell på den efterföljande presskonferensen: "Ja, jag har tagit efter Jamiroquai!", svarar Pernilla med svarta fuskbjörnmössan på svaj.

15.51: "En liten gelésula så att jag står stadigt. Jag blir så framtung annars." På med de röda högklackade i den lilla, lilla logen som mest liknar en gympaskrubb. Snart är det dags att gå upp och repa "Desperados" på scen.

15.55: Snabba kliv bakom scenen med gitarren i högsta hugg. Fredrik Kempe kastar slängkyssar i farten, möter färdigrepade Shirley's Angels i artistkorridoren som löper genom hela arenan, möter Alexander Bard och dansare efter dansare och hejar, hallåar och hejar. "Gitarren är som en extra kroppsdel", hojtar Pernilla över axeln.

15.58: "Här kommer ni!", säger ljudkillen Abbe Ahlbin. Mikrofoner och öronsnäckor ska på och kilas in. "De här skorna gör det verkligen till en fråga om liv eller död", konstaterar Pernilla och berättar att ifall hon går vidare så svidar hon om både gitarr och skor till likadana – i guld: "Man får ju glamma till det!"

16.07: Pernilla har tagit plats i ett litet ljudbås precis bredvid scenkanten. Hon sjunger i mikrofonen och allt som hörs är hennes vaga sång och ett svagt taktfast stampande med den ena högklacken. "Ah, det där är bra. Tror inte jag behöver sjunga något mer", säger hon efter ett par verser. "Nu är jag glad, och nöjd. Nu kan de rösta!"

16.15: Pernilla och hennes band intar scenen. I väntan på att få köra igång jammar Pernilla och bandet igång Mungo Jerrys "In the summertime". Så hörs studiomannen Henrik von Zweibergks mullrande stämma: "Pass på nu! Startar vi musiken – om 3, 2, 1..."

20.36: Välkomstfesten i Sundsvall! Bubbel, bandet, lokalkändisen Kjell Lönnå i huset och som underhållning: "En jazzsångerska!" Pernilla och bandmedlemmarna är de enda av mingelgästerna som applåderar uppskattande i sorlet, tvättäkta musiker som de är. En tidig festkväll, imorgon väntar Kostym- och publikrepetitioner.