Gitarrhivartakter

Linda Pritchard springer fel tvärs över scenen, Rickard Olsson tappar tråden gång på gång och kameramän dyker inte upp där de ska.

Men väl framför mikrofonerna vet åtminstone artisterna precis vad de ska göra.

Kändes det bekant – det har ändå gått en hel månad sedan du gick vidare från första deltävlingen i Luleå?

– Det kändes bekant ändå. Fast det här är en helt annan arena. Man får jobba på hur man når utåt. Det här första genrepet har mest gått ut på att vässa hela framträdandet, att få koll på kamerorna igen. Det är vad jag har fokuserat på i kväll, säger Kristianstadssångerskan Pernilla Andersson på presskonferensen direkt efteråt.

Ni slipper de inledande agentförhören nu och har istället fått spela in röstfiskarsånger – men du skickade tillbaka den första texten du hade fått?

– Ja! De ville att jag skulle sjunga taskiga saker om Shirley's Angels. Men jag vill inte snacka skit om folk – det ger dålig karma, ha ha!

– Det går inte om jag vill uppnå nirvana, spinner Andersson vidare.

I sången uppmanar hon istället tittarna att "Gilla Pernilla" och följa kom ihåg–listan:

1. Köpa mat, 2. Tvätta, 3. Rösta på Pernilla.

Lite rivalitet kommer vi ändå att få se mellan sångerskan och kompisarna i Shirley's Angels – hon hytter med gitarren mot trion:

– Ja! Klänningen sprack faktiskt, säger hon och visar upp sin sargade svarta spetsärm vid armhålan.

Det här med att hiva gitarrer i högsta hugg, det gjorde du ändå med en imponerande naturlig pondus?

– Ja, det är lite av min grej, skojar Pernilla.

– Men jag slår inte sönder mina gitarrer, det orkar jag inte.

Du har tidigare uttryckt att dit önskescenario hela tiden har varit att gå vidare till Andra chansen, att du inte nödvändigtvis siktar mot Globen. Men nu är du här och det är väldigt nära till final ...

– Det är ganska jobbigt, det tar mycket på krafterna – men det är klart jag vill gå till Globen nu!