Vi har gett upp. Kapitulerat. Vi så kallade "schlagerexperter",
vi hundratalet inbitna som svärmat under delfinalerna har lagt ner papper
och penna och börjat se oss om efter andra jobb.
I år har publiken tagit över
Melodifestivalen och skickat hem de givna
Eurovisionbidragen (
Jenny Silver, Linda Pritchard, Love Generation),
sågat
Christer Björkmans förnyelse-mandat vid fotknölarna
och lagt sina slantar på de udda korten:
Sara Vargas hjärtskärande sanning,
Nicke Borgs raspiga
rockballad och
Swingflys hiphoprevolution. Förvandlat
Melodifestivalen som vi känner den till ett minne blott.
Till och med det självklara "Battle of the Boyz" känns osäkert
nu.
Kommer
Dannys internationella dansrökare och
Eric Saades "Manboy"-light
att ta ut varandra? Eller kommer
The Monikers och
Swingflys
färgglada popsmashar att förföra det inre dagisbarnet som vi tv-tittare när
i våra bröst?
Kommer tittarna rent av kvickna till sans i sista minuten och skicka vår sista
stora schlagerbastion, amasonen
Sanna Nielsen för att sopa banan som
en stridsfrustande
Valkyria i
Düsseldorf?
I wish.
Björkman vet i alla fall vad han vill. Eric Saade har fått det
strategiskt viktiga sista startnumret i finalfältet. Och kompisarna i
internationella juryn lär gå hans väg.
Jag lägger min röst på ett bom-chicka-bom.
Men bli inte förvånade om vi sitter där i tv-sofforna klockan 22.00 i kväll
med ett enda stort "Herregud" på läpparna ...