Han kom, han sågs och han segrade. Ändhållplats Globen är slutet på en sjuårig
resa med ett enda mål i siktet. Att vinna Melodifestivalen. Och han gjorde
det på andra chansen.
– Men, jag fick ingen glasbit i ögat. Vad alla tjatar!
Programledaren
Marie Serneholts förkunnande när
Eric Saade saknades i Green Room i början av rösträkningen gjorde att segerintervjuerna urartade till en enda lång dementisejour för Melodifestivalsvinnaren.
– Däremot var jag bakom scenen för att få allt eventuellt glassplitter avborstat, just för att jag eller någon annan inte ska få något i till exempel ögonen, förklarar
Sveriges nykrönta Eurovisionhopp tålmodigt. – Det kommer inte att bli en tredje gången gillt, sa han till
Kristianstadsbladet under torsdagens presskonferens.
Och han fick rätt, Eric Saade.
På lördagskvällen satte han punkt på den utstakade resa som tog sin början när artisten upptäcktes på en talangjakt hemma i
Helsingborg.
Talangjägaren
Lasse Lingmans sikte var inställt från början, i den då 14-åriga pojken fanns råmaterialet till en blivande Melodifestivalsvinnare.
Via pojkbandet What's up och jobb som programledare för
Disney Channel presenterade Eric Saade sig för den breda massan i fjolårets schlagerfinal. Resten är numera välbekant historia. Den blivande landsplågan "Manboy" fick näst flest publikröster 2010. Manegen var därmed krattad för lördagens seger.
Och även om
Sångfågeln smakade lite illa ("Urk! Den smakar inte så gott!") när Eric Saade tjänstvilligt ställer upp för fotografernas krav och kysser prisstatyetten, så går det inte att ta miste på hur han känner sig:
– Jag är så glad!!! Svenska folket är det bästa som finns! Vad som skulle göra mig lyckligare? Det skulle vara att få träffa alla människor och alla fans som faktiskt har röstat på mig. Det skulle göra mig mycket lycklig!