Mysigt om omaka påvar

Har påven en rolig hatt? Jodå. Men vad gillar han att se på tv? I den här filmen får man en inblick i Vatikanens heligaste under en tid av hård kritik – men också en charmig story om två omaka män som blir kompisar.

Publicerad 13 december 2019

Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Påven Benedictus XVI (Anthony Hopkins) och kardinal Bergoglio (Jonathan Pryce) pratar och pratar i "The two popes"Foto: Netflix

Förmodligen gick det inte till exakt som det beskrivs i den här filmen. Den är trots allt fiktion. Men inspirationen kommer från verkligheten – det börjar med röstningsdramatiken då en ny påve ska väljas 2005 – och med lite god vilja kan man tänka sig att det såg ut ungefär så här när den konservative, tyske kardinalen Ratzinger och den liberale reformivrande argentinaren kardinal Bergoglio möttes och dividerade om teologi och den katolska kyrkans framtid. Och slutligen fattade ett historiskt beslut.

"The two popes" handlar om när raden av skandaler – korruption, misskötsel och inte minst sexuella övergrepp mot barn – blev kända över hela världen och skakade den katolska kyrkan. Problemen hopar sig när Ratzinger (som valdes till påve den där gången 2005) återser Bergoglio i Rom 2012.

Annons

Argentinaren vill sluta som kardinal men påven Benedictus XVI vill inte skriva under hans avskedspapper. Argumentationen drar ut på tiden och snart pratas det om livet i stort och den ibland skakiga kontakten med Gud.

Det snackas, kort sagt, en hel del. Tack vare snygg klippning, oväntade musikval ("Dancing queen" får ändå anses som otippad i sammanhanget) och ständigt vackra miljöer blir det oväntat underhållande att lyssna.

Till och med den svårgillade Ratzinger, som kallas för gammal nazist av den italienska lokalbefolkningen i Vatikanstaten, men som gärna dricker Fanta och tittar på en mycket tveksam tv-serie om en hund som "löser nya, knasiga mysterier varje vecka" får en mänsklig framtoning.

"The two popes" har säkerligen en starkare laddning för katolska tittare. Som utomstående kan man tycka att filmen är lite väl förlåtande med tanke på de allvarliga anklagelser som riktades mot den katolska kyrkan när det begav sig.

Men regissören Fernando Meirelles ("City of god") och de alltid skickliga skådespelarna Anthony Hopkins och Jonathan Pryce skapar tillsammans en trivsam buddy-komedi om två påvar – vilket borde bevisa att mirakel onekligen kan ske.