Om att trampa runt mitt i livet
Äntligen. Det tog fem år för Hästpojken att lägga nästa bit i pusslet med nya albumet "Hästpojken är död” – och fastän plattan rent musikaliskt fortsätter med samma karaktäristiska pundiga indiepop har Göteborgsduon putsat upp texterna. Lite som att den trasiga indiekostymen lappats, men inte strukits.
Det dekadenta melankoliska mörker som präglat tidigare album av Martin Elisson och Adam Bolméus finns fortfarande där, men varvas nu med ångest över att trampa runt mitt i livet och tampas med familjeliv och vardagsmisär.
Redan på plattans första singel ”Råttans år” med frasen ”Så kan du se, ja på riktigt se. Att det är samma liv. Bara skilda tidsfördriv. En vill va hög, och en annan dö. En tredje tänker att, jag kanske klarar det” var tonen satt. Livet fortsätter – men ångesten består.
Albumet bjuder på flera guldkorn. Som bitterljuv eufori i den inledande låten ”100 dagar”, eller trumpeterna i ”En annan värld” och framförallt plattans finaste spår – balladen ”Där vi möts”.
Visserligen är kombinationen misär och dansant indiepop i dur långt ifrån banbrytande. Men varför ändra på ett koncept som Hästpojken briljerar i?
Indiepop
Hästpojken
Titel: ”Hästpojken är död”
Skivbolag: Tamiami Records
