Pluras kampsånger och bankrock

Nöje Artikeln publicerades

Torsten Flinck, skådespelaren, härjar på med Vi äro tusenden. Hans kollega Lena Endre uttrycker sig övertygat i Soldat i universum. Latin Kings rappar fram Internationalen – och Plura Jonssons Eldkvarn dubblerar (Om jag vore arbetslös, Sådan är kapitalismen). En oväntad samling artister tolkar nedärvda – men för många bortglömda – arbetarklassånger.
– Just därför tycker jag det är viktigt att ställa upp för den här grejen, säger Plura Jonsson. Vi kommer inte att förändra världen, men vi tar ett ansvar som människor genom att stå upp för vissa ideal. På så sätt hoppas jag också att skivan kan influera nya generationer att skriva om den verklighet de lever i.
Skivan heter Trots, den gavs ut lagom till 1 maj, initiativet kommer från Benneth Fagerlund och Tommy Karlsson på Red Voices. Och för Eldkvarn kändes det naturligt att ställa upp.
– Vi har varit med om att spela i samband med olika demonstrationer under årens lopp. Och det här kändes direkt som ett kul projekt, säger Plura Jonsson.
Som nästan, men bara nästan, var en proggartist en gång i tiden. När Eldkvarn hette Piska mig hårt och spelade in för Musiknätet Waxholm – flaggskeppet för sjuttiotalets musikaliska vänsterrörelse.
– Bolaget var progressivt, ja. Men vi blev nog aldrig riktigt accepterade som ett proggband, minns Plura. Vad han däremot hade glömt var dels budskapet i några av de sånger som präglade hans egen uppväxt, dels att han faktiskt spelat in en av låtarna tidigare.
– Jo, Kjell Andersson på EMI påminde om att Eldkvarn gjorde Om jag vore arbetslös till den andra Cornelis-hyllningen (Den flygande holländaren). Och det har han förstås rätt i.
Den här gången bjuder Eldkvarn in Sara Isaksson till en uppdaterad version. Och adderar sedan en nytagning av Sådan är kapitalismen.
– Den hade jag inte hört på åratal, och kunde bara vagt minnas delar av refrängen. Så jag blev förvånad när jag läste texten och upptäckte att sången handlar om en prostituerad tjej. Därför fick den en helt ny, och starkare, innebörd. Plura Jonsson berättar att hans passion för musiken och dess möjligheter att kommunicera väcktes av en John Mayall-platta.
– A hard road. Mayall spelade med Mick Fleetwood, Peter Green och John McVie. Det var musik som gav mig tröst och vägledning. Då hade jag förstås inga erfarenheter som gjorde att jag kunde uttrycka mig så starkt. Men Mayall pekade ut vägen.
Han är kvar på den vägen Plura, med Elkvarn.
– Jo, och jag vet inte om jag skulle vilja hålla på med något annat. Jag är så naiv att jag fortfarande tror att man kan spela in världens bästa skiva i Sverige.
Frågan är hur han reagerar när han synar branschen av i dag?
– Äh, det fanns väl en tid när jag blev irriterad över hur allting går till. Men nu... jag orkar inte bry mig. Hoppas bara att den unga publiken inser att det finns alternativ till MTV, ZTV och Fame Factory. Och jag tror verkligen att det är så. Min egen son är 15, han har precis plockat upp gitarren och rotar hela tiden bland mina gamla skivor.
– Problemet är att en och annan Bob Dylan-skiva försvinner i skolan. Men det är smällar man får ta, antar jag. Plura Jonsson sätter berättandet i fokus. Han kan inte se sig själv som en arbetarklasshjälte motsvarande Woody Guthrie, utan säger: "jag har inte den ådran". Men Plura vill skildra verkligheten han ser.
– Ungefär på samma sätt som Springsteen har gjort med Nebraska och The Ghost of Tom Joad. Två fantastiska skivor.
Kanske är det dit han strävar när nästa Eldkvarn-skiva påbörjas.
– Det vet jag inte förrän jag börjar skriva. Det enda jag säkert vet att vi går in i varje ny fas med samma drömmar och ambitioner som när vi var unga rockmusiker. Den här gången hälsar han på i Kristianstad för att prata om Trots. I slutet av månaden, 30 maj, är han tillbaka för att stå på scenen. Plura Jonsson är en av artisterna i Janne Barks all star band som rockar in sommaren på Pub Banken.
– Vet inte så mycket om den spelningen, men det är alltid kul att träffa vänner som Nisse Hellberg och Mats Ronander.
– Jag gillar att vara med i sådana sammanhang. Det blir avslappnat och ibland kan jag känna mig tyngd av att bära ansvaret som frontman i Eldkvarn.
Vilka låtar spelar du med Bark & co?
– Vet inte riktigt. Men jag antar att det blir några gamla Eldkvarn-favoriter. Jag har lämnat ett par förslag, sen kommer vi att träffas och repa några timmar innan konserten. Vi spelar förresten med Eldkvarn i Kalmar kvällen innan så jag kommer tidigt till Kristianstad och kan säkert vara mer förberedd än alla andra.
– Ha, ha. Kul att låta bäst.
Säger Plura Jonsson och tar ett bloss på cigaretten. Sen fortsätter resan – för musikens skull.



Anders Mårtensson
044-18 55 58
anders.martenssonkristianstadsbladet.se