Rat Pack-party
Dragspelsläktaren ruckar betänkligt, känns ungefär lika stadig som en jolle och faster nummer ett berättar att hon häromnatten drömde att den höll på att rasa. Vilket skrämmer upp faster nummer två.
Svärmorsdrömmen och konferenciern med den äran, Måns Zelmerlöw, råder bot på det. Faktum är att hela den skräddarsydda showen får båda medryckta fastrar att bidra till galakvällens sjögång på mellandäck.
Invigningspubliken hade redan bestämt sig. Är med från första takt och klappar mer än gärna hellre än bra. Åt ett färdiginslaget kalaspaket i finurligt Rat Pack-omslag. Måns Zelmerlöw som vattenkammad Frankie Boy. Tommy Körbergs lojt avslappnat levererade slapsticks som Dean Martin. Och Salem Al Fakir – soulfylld maestro i Sammy Davis Jr:s osande, passionerade, musikaliskt besatta anda.
Lena Philipsson? Då blev hon Shirley McLaine – charmig, bensprattlig, bedårande, kraftfullt sårbar.
Släng in slagverkarna Conrytmos twist på spaghettiwestern och inramningen från den musikaliska filmvärlden är fullbordad.
Salem Al Fakir styr upp klapplekar till "Here we go", Olle Jönsson bjuder på countryskånsk sentimentalitet i "Ännu blommar våra rosor".
Och någonstans där känns Kristianstad som en sprudlande nöjesmetropol för en kväll. Till och med från skarpt läge.