Rivig röst, spretig ljudbild

Publicerad 20 september 2018

Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Caroline af Ugglas och hennes musiker har bildat bandet Kontrapunk, som från början har improviserat musik till teater och det hörs. Skivans åtta spår är lekfulla, men det känns också som att de leker rockstjärnor. Att Caroline af Ugglas är Sveriges svar på Janis Joplin vet vi redan, men tyvärr är inte bandet något Big Brother and the Holding Company och absolut inget Kozmic Blues Band.

Av låtarna sticker "Nej" ut, som släpptes förra hösten under metoorörelsen. Även "De e kontrapunk" lyfter skivan och dess munspelssolon och körer gör att det skräniga i bandet omvandlas till något som faktiskt går att njuta av.

Annons

Caroline af Ugglas röst är det inget fel på, den har ett riv som matchar den spretiga ljudbilden. Men det är svårt att göra rock som låter så här på svenska utan att det blir fånigt. Jag får känslan av att lyssna på soundtracket till en modern Tolvskillingsopera, vilket inte är det sämsta, men inte ett självständigt alster av en så fullfjädrad artist som af Ugglas.