Sevärd regndans med schwungfull dynamik

Kristianstad Artikeln publicerades
Erik Höiby gör Gene Kellys paradroll Don Lockwood.
Foto: Martin Sventorp
Erik Höiby gör Gene Kellys paradroll Don Lockwood.

Min egen hemmasnickrade levnadsregel – att när man är melankolisk och nere bör tillägna sig tung och svårmodig konst, och när man är lätt till sinnes konsumera sorglös dito – har ett gyllene undantag: musikalfilmen ”Singin’ in the Rain”. Den funkar nämligen i alla lägen, vare sig man är nedstämd eller sprallig. Detta gäller i synnerhet den firade originalfilmen (1952) med Gene Kelly, Debbie Reynolds och Jean Hagen i de ledande rollerna och med oemotståndligt uppsluppen musik av Nacio Herb Brown och Arthur Freed. Men min nämnda maxim har bekräftats också vid de tillfällen jag haft nöjet att se den på scen, senast Oscarsteaterns ystra och mycket blöta uppsättning på Malmö Opera härom året.

Den muntra historien om några glada gamänger i 20-talets Hollywood vid övergången från stumfilm till talfilm har alltsedan 80-talet hört till den klassiska repertoren på världens musikalteatrar, nu också på Kristianstads teater. Det är förstås Underhållningspatrullen – med det rutinerade produktionsteamet Ola Hörling (regi) och Åsa Jensen (produktion) i spetsen – som traditionsenligt intar teaterhuset för att liva upp oss i höstrusket. Till den storsatsande uppsättningen har man vaskat fram en frisk blandning av erfaret och ungt, riksstjärnor och regionala förmågor, i rollbesättningen. Några sceniska Broadway-resurser besitter man inte; alltså inga 250 dansare, en halv miljon spotlights och full orkesterbesättning. I gengäld har man en relativt stor ensemble som med skådespeleri, sång och dans (läcker koreografi av Hörling) lyckas skapa det nödvändiga myller och den schwungfulla dynamik som krävs för det här slags föreställning. Och kapellmästare Jonas Svensson visar tydligt att även en reducerad orkester – två keyboards, två trä- och bleckblås, kontrabas och slagverk – kan göra underverk och fylla ut ljudrummet med en förbluffande klangrikedom.

Eva Follins funktionella scenrum (utrymme för dans!) och Rikard Perssons subtila ljusdesign ramar effektivt in den medryckande storyn, medan Fredrika Lilius tidstypiska 20-talskostymer bidrar till den nostalgiska tidsresan. Under de här yttre omständigheterna är det inte så märkligt att det svänger fint mellan de tre Hollywood-hjältarna Don Lookwood (en patenterat tvålfager och skönsjungande Erik Höiby), Cosmo Brown (i Viktor Johnssons gestalt en dansant och rappkäftad spjuver) och Kathy Selden (en kongenialt balanserad och sympatisk Sissela Persson). Och mellan dem, som musikalens komiska kil, förstås den spåndumma stumfilmsdivan Lina Lamont, med sin hopplöst skärande röst (en obetalbar Malin Karlsson). Hur skall man kunna göra talfilm med hennes gällt disharmoniska bondskånska?! Det undrar oroligt också den konflikträdde filmdirektören Simpson (Max Hansen) och den överspände regissören Roscoe Dexter (en dråplig och repliksnabb David Rix).

Den här uppsättningen skall ni med andra gå och se, kära läsare. När ni upprymda sedan går hem i höstregnet, glöm inte att fälla ned paraplyerna innan ni dansar och sjunger er väg genom Tivoliparken!

Sissela Persson från Simrishamn tog examen vid Performing Arts School i somras. Nu är hon Kathy Selden på Kristianstads Teater.
Foto: Håkan Röjder
Sissela Persson från Simrishamn tog examen vid Performing Arts School i somras. Nu är hon Kathy Selden på Kristianstads Teater.
Efter förra årets succé med Björn & Bennys ”Chess” presenterar Underhållningspatrullen en riktig klassiker: ”Singin' in the Rain”.
Foto: Håkan Röjder
Efter förra årets succé med Björn & Bennys ”Chess” presenterar Underhållningspatrullen en riktig klassiker: ”Singin' in the Rain”.

Musikal

Singin' in the Rain

Musikalpremiär på Kristianstads Teater, 22/9. Spelas till och med 18/11.

Underhållningspatrullen med regi av Ola Hörling.

På scenen: Erik Höiby, Sissela Persson, Viktor Johansson, Malin Karlsson, David Rix, Max Hansen, Fanny Paulsson med flera.