ROCK

Janne Bark

Bara en man

(Pama Records)



Det mest väntade var att han skulle göra en variant av den bredbenta "Slugger"-rocken. Chefen – Lundell – gjorde ju det på 1990-talet, inspirerad av husguden – Neil Young. Men Janne Bark försöker inte plocka så billiga poäng. Å andra sidan; så värst överraskande låter han ändå inte, den numera Kristianstadsrotade gitarristen.

Bark har under årtionden på det svenska rocktåget plockat upp så många spår att han inte kan undgå att knyta ihop trådarna på sitt första soloalbum sedan 1984. "Bara en man" låter mer Gessle än Lundell, mer Patrik Isaksson också för den delen. Barks gitarr talar helst det lite tuffare språket – men anslaget är lätt, romantiskt, så där lagom vemodigt och eftertänksamt. Radiovänligt svenskt helt enkelt.

Schlagerkungen Bobby Ljunggren har hjälpt till, Staffan Hellstrand har hjälpt till. Annars är det mesta två mäns verk: Janne Bark och Johan Glössner. Två under inflytande, två som inte överraskar – men kan hantverket.



Anders Mårtensson