POP

Eva Dahlgren

Petroleum och tång

(EMI)



Jag skulle vilja ha en helakustisk platta med Eva Dahlgren. Bara den blekta blondinen, ett piano och/eller en gitarr. Och slippa leta efter poesin bakom gnälliga elgitarrslingor och inte behöva söka efter röstens sprödhet och vassa ord bakom halvpompösa arrangemang. Känsligare, känslosammare. Mer Eva Dahlgren.

"Petroleum och tång" blinkar om att det finns låtar som bara blivit starkare eller ännu starkare på så sätt. Det är dock svårt att riktigt få grepp om flera av låtarna. Melodierna är luddiga och arrangemangen dränker orden. Jag har dock en känsla av att "Petroleum och tång" kommer att leva ett liv även efter denna recension. Det är inte en platta som nöjer sig med en dag, inte heller med en vecka eller en månad utan snarare ett halvårs lyssning.

Fast redan nu ryser jag när Eva Dahlgren målar skräck i "Novemberregn":

"Jag ser unga pojkar genom bruset stå och skrika där att jag är inget värd/ svarta huvor över äppelröda kinder och dom vinner svarta kängor taktfast trampar/ jag vet att dom sparkar tills jag dör".

Känslig, känslosam. Så vill jag ha Eva Dahlgren.



Roger Bing