Det liksom sprallar av glädje rakt igenom Munthers debutalbum, utan att för den del ta udden av den tonårsromantik som får till och med en härdad snart 40-åring att bli fånigt sentimental. 17-åringen som vann Lilla Melodifestivalen och därefter byggt upp sitt musikaliska liv på Internet förvaltar sin skjuts in i popvärlden mycket väl. Han är en ung röst, låter ibland nästan yngre än vad han är, men är självsäkert självklar musikaliskt. En välproducerad platta som elakt kan sägas höra hemma i Hannah Mon- tana-land, men med tanke på Miley Cyrus framgångar är det inte att förakta. Munther känns dessutom mer äkta vara och valpaktigheten vänder han till en fördel. Han har mer personlighet i rösten än säg Ola eller Måns Z och i fina ”Life” får han mig att tro på texten fullt ut. Han visar på episkt Bondhumör i ”Kill for life” och gör en finfin Gaga- cover i ”Born this way”. Att han dessutom skrivit flera låtar själv imponerar.