Det är hjärta och smärta till skarpladdade rockgitarrer på bombastiska ”What’s a little rain”, snarare än klämkäck honky tonk, och för första gången känns det som att Jill Johnson har klivit i de rätta stövletterna.

Det är här hon äntligen hör hemma, Jill Johnson. Inte i ett countryljudlandskap som känns lika importerat och exotiskt som thailändsk karaoke, utan i den universiella rockmylla som känns hemtam så väl over there, som hemma i moder Svea.

På ”Flirting with disaster” gör hon raka motsatsen, Jill Johnson countryrocktjejen. Hon flörtar faktiskt med gediget hitsbestänkt material och med en röst som har en ärlig chans i genrens moderland.