När jazztrion släpper sin första julskiva, är det lätt att dra på smilbanden. Faktum är att buskisvarningen är riktigt nära snöstormsstyrka på ”Julpolska”. Det här är betydligt mer M.A. Numminen än Järvinen.

Matti Ollikainen sjunger oförtrutet med sin släpiga innerlighet genom kaskaden av vinande tomater. Och instrumentalt är det ett Jan Johanssonskt vackert vemod som ramar in låtar som ”Tomtarna julnatt” och ”Nu är det jul igen”.

Trion flexar instrumentaljazzmuskler av rang på ”Nu är det jul igen igen”. Medan socialrealismens domestic violence långt ifrån julefrid vräks ut i ”Raska fötter springa tripp, tripp, tripp”.