Gör pilgrimsresan till Sun Studios i Memphis och spelar in covers på 1950- och 60-talens Topp 40-låtar. Cheap tricks, liksom ...

Men samtidigt så kärleksfullt, originaltroget, organiskt och elegant att man måste bli varm i hjärtat.

Chris Isaak är mer crooner än rock’n’roll-sångare. Ingen arvtagare till Jerry Lee Lewis i ”Great balls of fire”, däremot briljant, så klart, i närheten Elvis (”Can’t help falling in love”), Orbison (”Pretty woman”) och, för den delen, mannen i svart.

Tänk bort att varken Isaak eller någon annan hittar hela vägen ner Johnny Cashs källarvalv och du får en ”Walk the line” som knäcker.