Lika liten och energisk hon är privat, lika stor och fylld av lugn är hon på
scenen, Anna-Lotta Larsson.
På sitt nya album, det tionde i ordningen, bjuder hon in till en lugn session
av visor och lugn pop. Bäst är nyskrivna "Saknad", en
LeMarc som hon förvaltar väl.
Hon sjunger på svenska, sånger av Cohen, Gärdestad, Fristorp, Benny Andersson
och Leon Payne. Första halvan är en sen, avslappnad torsdagskväll med en
kopp te, eller möjligen en regnig söndagsmorgon med sprakande brasa. Det är
mysigt och skönt, lugnt och meditativt.
Andra halvan är inte lika stark, främst på grund av att låtvalen är lite
tråkiga. "Halleluja" är ju lätt söndersjungen, men med en
ensam klarinett lyfter låten och jag lyssnar.
Sist ut är en magisk tolkning av Evert Taubes "Minnet och tystnaden".