Gorillaz är tillbaka. Gorillaz är de virtuella punkrebellerna som den här gången lever ut på sin alldeles egen sjörövarö av plast. Gorillaz är Blur-sångaren Damon Albarns alldeles egna playmobiluniversum där gästerna avlöser varandra för att ge röstfärg åt den sköna brittbeatorgie (hiphopbeats, collegebrassorkester, stråkar syntar, orgelwaltz, indiepop i en enda översköljande röra) som utgör Gorillaz grundplåt.

Albarn är sedan länge i den fasen av en kreativ musikers liv när den traditionella popbranschen inte räcker till. När musiken i sig inte ryms på ett album, när musiken måste få sitt eget liv, sin egen värld. Gorillazdebuten var bara början. Ett par år senare stod han med en hel musikal i bakfickan (baserad på den kinesiska nationalhistorian om "Kung Markatta"), samt en samlingsplatta med världsmusik från Mali.

Nu fortsätter han äventyret med de animerade apfigurerna. På tredje albumet dyker de ner i ett havslandskap där De La Soul lånar ut sina röster för att sjunga om supersnabba maneter. Lou Reed gör ett sällsynt svanhopp på "Some kind of nature". Det liksom sätter nivån på kvaliteten. Bara att dyka i. Och simma lugnt.