NEO fick, trots ganska lång erfarenhet på scener i Europa, sitt stora genombrott i årets Melodifestival. Nu kommer en nyutgåva av hans alldeles för obemärkta debutplatta från 2008 "One".

Kryddad med Melodifestivallåten "Human frontier" och den framgång NEO rönt i och med den, presenteras nu en rad låtar på nytt. Och visst når han sin publik.

Hans enormt breda register, där han väl avvägt behärskar både djupet och de ljusa kastrattonerna, är också hans styrka. Han har i de ljusa partierna mer personlighet än Rongedals, men når inte riktigt fram till det som är så speciellt med Mika.

Han kallar sig själv en pophybrid, med melodier från 70-talet, arrangemang från 80-talet men med nutida produktion. Jag gissar att NEO, välförtjänt, kommer att finnas med på dansgolven i år.