På "Same old song & dance" råkar Lindsey Lohan illa ut när hon får skjuts till rehab, och efter att han delat några piller med Britney gör han en kostym av hennes skinn. "Insane" börjar "I was born with a dick in my brain/ yeah fucked in the head" och övergår sedan i en brutal incesthistoria. Visst, det är över gränsen, men samtidigt en historia som är verklighet för några. Över gränsen är "Medicine ball" där han återigen ger sig på "stålmannen", Christoffer Reeves, som är död. Men det är Eminem, som tar det ett varv extra, och så ett till. När Marshall Mathers går in i alteregot Slim Shady är han Bob i "Twin Peaks".

"Relapse" är som bäst när Eminem blir personlig. Han har något att säga, om droger och vägen tillbaka från en tid där pillerpopping och alkohol var färdkosten. En tuff väg. "Dre. I'm down here under the ground/ pick me up, broken tibias fibias yeah fix me up" ("Underground"). Och på "Deja vu" visar sig rehabläkaren vara djävulen själv som skramlar med en pillerburk. Mästerlig låt.

Eminem är som Jonas Gardell (fast inte alls gay då). Han kastar sig från komik till djupaste allvar, och även i komiken finns allvaret. På låten "Beautiful" säger någon till honom "Marshall your so funny man you should be a comedian god damn /unfortunately I am I just hide behind the tears of a clown".