Den maskerade rapparen från Majorna, Roffe Ruff, bjuder på hip hoplyrik som är svart, svart, svart. Polishatet är stort, anonyma bloggangsters får verbalt pisk och Roffe Ruff gräver djupt i sig själv.
När han blir personlig är han som allra bäst. Rösten spricker nästan när han glider in på självmordstankar i "Vill inte längre" och vi får en ruskig påminnelse om hur sjukvården i dag dövar depressioner och psykiskt hälsa i "Psykofarmakajesus".
Parallellen mellan ett igensnöat Göteborg och ett liv som inte kommit av sig och fastnat i den mentala istiden på "17 november" är intelligent.
Veronica Maggios "Stopp" verkar populär att göra versioner av. Roffe Ruff kallar sin version "Droppa mig" och är fullt i stil med resten av plattan lite vriden.