Albumet spretar och för det mesta lutar det åt det opersonliga och tråkiga hållet. Men det finns spår, som "So many things" eller "Heartbeats", där Amy försöker sig på en ny tonart, en ny röst och kanske ett nytt tilltal som inte är lika barnsligt energifyllt som hennes roll i pop-Sverige hittills inneburit.

Hon visar också lite mer attityd i "Brand new day", men det krävs mer för att hon ska överleva passagen från barnstjärna till popidol.