Fixerat. Fångat. Bilden på omslagets baksida ser med den utgångspunkten riktigt obehaglig ut. Något instängt som vill ut. Läppar som rör sig. Ord som når fram. Men vad döljs därbakom?

"Be-bob-a-lula-hela-jävla-dan" (Universal) med underrubriken "Thåström samlat 1989–2009" är väl mer nödvändig än efterfrågad. Den opimpade utgåvan rymmer egentligen ingenting av fanvärde rent musikaliskt. Alla har redan allt. Det är en samling sånger från tjugo års solokarriär. Punkt. Lite mindre mangel. Fokus på den odistade Thåström. Figuren som väsnas är han uppenbarligen ganska trött på.



Den stora behållningen med denna utgåva är DN-journalisten Georg Cederskogs intervju med herr Skygg och "kommentatorsspåret" till de enskilda låtarna. Thåström släpper till. Lättar på förlåten. Intressant men samtidigt lite farligt. Thåströms förmåga att vara otydligt tydlig är en av hans styrkor som textförfattare.

Att de två senaste albumens uppriktiga tilltal har ruckat på detta har säkert varit av godo för Thåström själv. Försoning. Uppgörelser. Insikter. Perspektiv. Sådant som tvingar sig på med åren. Som mest personlig och därmed allt mer allmängiltig.

Samtidigt lite mindre spännande.