Rihanna renodlar sin west coast-vurm, plockar fram hela artilleriet av gangsta beat påhejad av en frustande Jeezy på "Hard", flörtar med en urvriden hardcoregitarr signerad Slash på "Rockstar", siktar in sig på Compton i "G4L (Gangsta for Life)", låter Karibiens hela dancehalldivakaxigheten flukta fram med jämna mellanrum. Gäsp.

Klart jag också skulle vilja ta till brutala vapen efter att ha blivit misshandlad inför hela världen och samtidigt av den som tagit på sig rollen att stå mig närmast. Att förvandla hela mitt kommande album till ett domedagssoundtrack är såklart ett sätt att bearbeta det.

Den internationella superstjärnan är bara 21 år. Samtidigt har Rihanna regerat världslistorna med sitt enformiga sångregister och hitsingelmonotona låtsnickeri de senaste fyra åren. Klockrena dansgolvshits – som alltid lämnar en bitter eftersmak. Man vill ha så mycket mer vid det här laget, mindre spänniga muskler, mer djup, mer känsla, mer innehåll.

Will.i.am hjälper till med det på "Photographs" – lo-fikompet med 80-talsvibbar sticker ut från den övergirpande eurotrashkänslan som förföljt de trötta gangstabeatsen. Rihanna taggar ner, låter innerligheten komma fram, tar det uppfriskande varsamt.