Musikalsuccé för blond lagvrängare Konsert

Yrhättan Kaisa bevisar (liksom filmens Reese Witherspoon) åter att blondiner är långt ifrån "blåsta". Här som Elle Woods med dyrbar garderob, rashundar och ordförandeskap på ett flickcollege. Det räcker ändå inte för hennes ömma låga, sprätten Warner (Linus Wahlgren) som gör slut. Hennes ytlighet tvingar honom i målsökandet av en mera seriös gemål.

För att återvinna kärleken söker Elle in på samma juristutbildning som han på Harvard, åtföljd av nedlåtade spratt och sarkasmer från sina kvinnliga studenter. Utanför skolan möter hon dock värme och förståelse i att bygga upp sitt självförtroende. Bland annat via damfrisören Paulette, en irländska som talar skånska(!) och starkt applådretande spelad av Malmös strålande musikalstjärna Nina Pressing, vars osynkroniserade gestalt lever ut sitt eget liv i tragikomik.

Med hjälp av sin studiepolare Emmet (Andreas Lundstedt) når Elle slutmålet i ett rättsfall på hög juridisk nivå. Trots kyligt motstånd från sin pedagog, professor Callahan (Jan Malmsjö) – helt självlysande som nervigt elegant med hårda nypor för att spela ut studenterna mot varandra. Malmsjös sång "Blodet i vattnet" har en konstnärlig tyngd och scenisk erfarenhet, i fin balans mot den spelhungriga unga ensemblen.

Men naturligtvis är det Kaisa/Elles betagande sång/dans (med en närvaroprocent som skulle ha fått min geigermätare att bryta samman) som är genomgående helt bländande. Liksom den grymt svängiga orkestern.

Berörande inlevelserik i duetter med bland annat sensible Andreas i musikaliska sfärer av både Stephen Sondheim och Burt Bacharach, som de och den starka kören sätter guldkant på. Medan Sian Playsteds koreografi har humör, halsbrytande teknik och sitter imponerande i varje andlös knyck inför stående ovationer.

Trots allt är det fingertoppskänslige regissören Anders Albiens förtjänst att man bubblar av glädje långt efteråt över att ha fått uppleva en så superproffsig tempoladdad show av Broadway-nivå.