Texter som trollbinder – men likformiga melodier

Publicerad 12 september 2019

Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Få svenska artister har samma intima tilltal som Melissa Horn. Också i en konsertsituation lyckas hon skapa ett eget rum åt sig och vart och ett av sina fans. Lågmält för hon ett samtal om det mest privata, om kärlek den första natten, om smärtsamma skilsmässor, om att framgång kan vara svårare att hantera än motgång – om att det finns de som säger att hon "var bättre förr".

Men om låttexterna är snudd på geniala i sina kast mellan närhet och distans, mellan vardaglighet och existentiella bråddjup har melodierna inte riktigt samma förmåga att trollbinda. Även om Melissa Horn försöker bredda sig musikaliskt och albumet rymmer såväl en duett med soulfenomenet Kaah som låtar som gränsar till mer bredbent arenapop är den musikaliska spännvidden relativt begränsad.

Annons

Det mesta låter helt enkelt väldigt likt andra Melissa Horn-låtar. Och det är väl helt okej för den som redan har en stor skara trogna fans. Men jag kan inte låta bli att hoppas på att hennes artisteri framöver också ska nå högre höjder rent musikaliskt – kanske genom ett samarbete med någon riktigt intelligent låtskrivare.