The Fantastic Four och Thomas Peterson

Han börjar som så många andra, att prata om vädret. Kommer in på hur bra det är med en altandörr, uteplats, staket och kanalplasttak när man vill njuta av en fin sommar. Och så fortsätter han med att skämta om det som vi alla kan känna igen oss i. Vårt renoveringsbehov, nya könsord, damfotboll, det svenska försvaret, sextiotalet då allt var så mycket bättre och naturligtvis prinsessdopen. Där blir han riktigt vass. Men bäst är ändå hans analys av de som gör all tevereklam.

”Där är inte mycket i studieskulder där inte”.

The Fantastic Four är världsmästare i underhållning, titeln vann de 2012 i Las Vegas och som det är med bemärkelser, den kan aldrig tas ifrån dig.

De fyra sångarna Niklas Lamby, Robert Haglund, Jonas Fritzon och Daniel Yngwe är alla kompetenta och gör fina versioner med snygg stämsång av välkända låtar som "Why do fools fall in love", "Blue Moon", "My Girl" och en bejublad "Only You" där Daniel Yngwe glänser lite extra med riktigt snygg falsett.

Extranumret "Long Train Running" som gjordes av Doobie Brothers har ett av sjuttiotalets absolut bästa intro.

När låten går igång står det klart varför Fantastic Four väljer förinspelat material i stället för att "go all in" och ha med sig ett riktigt bra band.

Det hade blivit för dyrt.

Och jag tänker inte på ersättningen till musikerna.

Med en gitarrist som gör det legendariska introt rättvisa, ett komp som sätter den funkiga grooven och de fyra snyggsångarna i olika stämmor, hade låten fått den fredagsrusiga publiken att riva loss stolarna och förvandla Röda salongen till ett enda stort dansgolv.

Fast det hade varit rätt gött.