Tidlöst drama i fin uppsättning

Nöje ,
Oscar Pierrou Lindén och Kristin Lidström gör rollerna som Perchik och Hodel.
Foto:
Spelmannen (Patrik Mårtensson) och Tevje (Philip Zandén).
Foto:

"Spelman på taket" på Malmö Opera är en musikal som imponerar på recensent Martin Lagerholm.

Spelman på taket

Av: Jerry Bock, Sheldon Harnick och Joseph Stein.

Regi: Orpha Phelan.

Medverkande: Philip Zandén, Katarina Ewerlöf, Tuva B Larsen, Kristin Lidström, Kerstin Hilldén, Jonas Schlyter, Oscar Pierrou Lindén, Erik Espinoza, Åsa Fång med flera.

Premiär: Malmö Opera den 2 september.

Artikeln publicerades 3 september 2017.

”Gryning, skymning, gryning, skymning ...” sjunger den fattige mjölkhandlaren Tevje och hans härdade hustru Golde i vemodig klarsyn inför döttrarnas vuxenvardande och livets obönhörliga gång. Få melodier och textrader ur den moderna musikdramatiken kan röra en till tårar lika lätt som denna bevekande scen ur Jerry Bocks och Joseph Steins populära musikal ”Spelman på taket” (1964), baserad på jiddischförfattaren Sholem Aleichems berättelser. Philip Zandéns och Katarina Ewerlöfs tolkning går inte heller av för hackor, där de med hjärtevinnande talsång, kvick replikföring och temperamentsfullt spel dominerar scenen i irländska regissören Orpha Phelans fina uppsättning på Malmö Opera. Här saknas varken Cornelis Vreeswijk eller Jan Malmsjö!

Huvudparet lika litet som övriga invånare i den fiktiva lilla fattigbyn Anatevka har det ju särskilt lätt, judar som de är i progromernas Ryssland. Leslie Travers scenbild av halvt ramponerade skåp, stolar och övrigt lösöre i olika flyttbara konstellationer är inte bara logistiskt fiffig och visuellt anslående, utan understryker berättelsens i grunden tragiska natur och den judiska erfarenheten av uppbrott och förskingring.

Under dramats gång kämpar Tevje med kollisionerna mellan gamla judiska traditioner och modernare tider, och har uppenbara svårigheter att få de älskade döttrarna (i solistrollerna Tuva B Larsen som Tzeitel, Kristin Lidström som Hodel och Kerstin Hilldén som Chava) bortgifta med de män som han i egenskap av familjeöverhuvud valt åt dem – möjligen med hjälp av den snacksaliga äktenskapsmäklerskan Jente (Åsa Fång). Döttrarna har dock ärvt faderns egensinne, och i stället framträder i tur och ordning fästmännen efter eget val: skräddaren Motel (Jonas Schlyter), den revolutionäre romantikern Perchik (Oscar Pierrou Lindén) och – Gud förbjude! – icke-juden Fjedka (Erik Espinoza).

Möjligen liknar ”Spelman på taket” andra musikaler rent tematiskt, men knappast miljömässigt eller musikaliskt. Texten är fylld med begrepp och kraftuttryck på jiddisch, här bjuds på traditionella judiska bröllopsdanser, och den välklingande Operaorkestern under Stefan Solyoms nyansrika och säkra ledning ackompanjeras emellanåt av härlig klezmermusik på scen. Dramats tidlösa karaktär har paradoxalt nog också möjliggjort för nämnde Travers att behålla tidstypiska kostymer från förra sekelskiftet, som omärkligt dock förvandlas till täckjackor, mössor och ryggsäckar av modernt snitt när byinvånarna i en gravitetiskt utdragen slutscen med tydliga kopplingar till dagens värld tvingas bege sig ut i mörkret med sina bräckliga farkoster.