Annons

Biblioteken ska inte vara socialkontor

Biblioteken tycks gå allt mer mot att bli en samordningsinstitution för att integrera nyanlända på bostadsmarknaden och i arbetslivet. Men biblioteken är ovärderliga, inte minst för att minska sociala klyftor.
Publicerad 11 mars 2019 • Uppdaterad 12 mars 2019
Detta är en ledare i Kristianstadsbladet. Kristianstadsbladets politiska hållning är liberal.
Biblioteken håller på att utvecklas till samordningsinstitutioner för att integrera nyanlända på bostadsmarknaden och i arbetslivet.
Biblioteken håller på att utvecklas till samordningsinstitutioner för att integrera nyanlända på bostadsmarknaden och i arbetslivet.Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

Vad är egentligen bibliotekens uppdrag? I Sveriges första biblioteksstrategi “Demokratins skattkammare” som Kungliga biblioteket överlämnade till regeringen under torsdagen tycks svaret ha blivit allt mer diffust. Man menar i rapporten att “uppdraget ska breddas”.

Men vilken uppgift åsyftas? Bibliotekens tidigare uppgift har varit att möjliggöra god litteratur för alla medborgare och på så vis stärka demokratin. Men i den nya strategin har detta fått en allt mindre roll. Allra mest uppseendeväckande är det underlag som biblioteksstrategin delvis bygger på ““Kliv fram! Bibliotek, segregation och integration” som Daniel Braw uppmärksammade (Barometern den 8 mars). I underlaget framgår att biblioteken bör gå allt mer från att vara en institution för bildning och litteratur, till att bli en institution för integration.

Annons

Sedan 1995 har en fjärdedel av alla Sveriges bibliotek lagts ner. Och avvecklingen går i rasande fart. Besökssiffrorna och utlåningen av böcker minskar. Mellan 2016 och 2017 föll beståndet av utlåningsbara böcker med tre miljoner objekt (DN den 8 februari). Det är en naturlig följd av digitalisering. Men samtidigt har biblioteken som bekant de senaste åren behövt ha allt närmare kontakt med socialtjänst, polis och skola. Bränder och oroligheter har förekommit och ungdomsgäng ställer till bråk i lokalerna. Stadsbiblioteket i Karlskrona har exempelvis haft problem med missbrukare som skräpar ner, röker och dricker alkohol i lokalerna (SVT januari 2017).

Dessutom vänder sig många nyanlända till biblioteken för frågor om vad det står i beslut från myndigheter, hur man får en bostad, om skolan och om personalen kan hjälpa till att betala räkningar. De behöver hjälp med biljetthantering, med bankärenden, kösystem för hyresrätter och att söka jobb.

I underlaget frågar sig rapportförfattare Bjarne Stenquist således vad som utgör riktigt biblioteksarbete, och menar att biblioteken bör verka för ett mindre segregerat Sverige och för förstärkt samordning mellan bland annat Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, SKL, Delegationen mot segregation och civilsamhällesorganisationer.

Låter det här som ett bibliotek? Nej, knappast. Snarare som en samordningsinstitution för att integrera nyanlända på bostadsmarknaden och i arbetslivet. Varför gör vi i så fall inte om biblioteken till renodlade socialkontor, där det även finns ett visst utbud av böcker? Men biblioteken är ovärderliga, inte minst för att minska sociala klyftor. Det är där många barn får den första kontakten med böcker. Framför allt tillgängliggör biblioteken litteratur för barn från hem där läsning inte kommer naturligt. De är viktigt för både bildning och språkutvecklingen. Majoriteten av alla som lånar böcker är barn och unga vuxna under 25 år. Det behövs fler skolbibliotek, inte färre. Men i dag har enbart ungefär 50 procent av alla elever tillgång till ett bibliotek med en halvtidsanställd bibliotekarie.

Det vore en sorg om bibliotekens riktiga verksamhet avvecklas för att förpassas till att bli ännu en administrativ enhet för integrationssamordning. Bibliotek ska inte vara socialkontor. De ska inte vara värmestugor för missbrukare eller socialtjänstens förlängda arm för att hjälpa nyanlända. Biblioteken ska rustas upp med mer böcker och kompetent personal. De ska inte avvecklas.

Emma JaensonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons